SÖF - Särskild övning förband!
Ja, dagarna går fort! Förra veckan var det SÖF, lika roligt som alltid! Vi är ett gott gäng och skratten ekar titt som tätt! Vi hundförare har hundar som funkar ihop och vi delar erfarenheter och lär oss av varandra mest hela tiden, en triss i damer som har skinn på näsan och inte bangar för lite bly i luften ;) Även kallade för GangsterGagnef...:D
Nåväl, jag tänkte redogör för vad vi gör under en övning....
Först inryckning, massor med folk i en trång korridor, ett gäng hundar mer eller mindre vänligt inställsamma...Dizni var värst och visade tydligt att hon ville ha lite space omkring sig just då...! Inge allvarligt, men lite störigt!
Sen inmönstring av hundarna, en genomgång av hela hunden inkl. rörelser för att se att bara friska hundar kommer med. Det är också en liten "försäkring" för oss att vi kan påvisa att om hunden är skadad efter övning så kan vi bevisa att hunden var frisk när vi började öva!
Efter det var det samling på fotbollsplanen för skott-prov och lite lydnad, skottprov för att se att alla är skottfasta, det är ju alla normalt, men öroninfektioner kan ju ställa till det....just på denna övning skulle det skjutas MYCKET så då var det en extra noggrann kontroll! Lite hederlig grupplydnad, alla 18 ställs upp på led och det beordras framåt marsch o vänster om osv. sen kommer det skott och de flesta hundarna klarar det galant! Lite platsliggning och linförighet testas också, kul!
Sen var det dax för skjutning, det blev ett par timmar på skjutbanan med varierande övningar, både precision och lite "gangster"-skjutning :)
Sen var det dax för första hundpasset, målbilden för övningen var en variant på läggande under gång. för tävlingsmänniskor kan det förklaras som momentet läggande under gång, fast efter läggandet av hunden går man fram och skjuter på en pappgubbe och sen kallar in hunden och fortsätter framåt, fast detta sker såklart i skogen och inte på en grön fin gräsmatta ;)
I militära ordalag skulle det heta att man framrycker med hög eldberedskap, vid uppdykande av fi nedlägges hunden och fi nedkämpas varefter hunden inkallas och framryckningen fortsätter :)
Vi torrövade först utan papp-figur och sedan med papp-figur, Dizni visade sig lite väl intresserad av papp-farbrorn...vi övade lite på det och det blev tillslut rätt bra!
Sen var dagen slut och hundarna stallades upp i ett förråd, helt kanonbra, varmt o skönt och inte minst, torrt! Alla hundar sov gott och vaknade pigga och glada. Dagen började då med en lååååång transport, typ 35 minuter ut på fältet, väl ute på fältet fixade vi en tillfällig bas.
Dizni´s bas höll världsklass!!
Hon sov gott i både regn och solsken!
Vissa andra sov också gott :)
Vi övade med skarp ammunition, det var rätt läskig känsla att skjuta skarp med Dizni med...Kan säga att "ligg" fick en ny innebörd, att hålla koll på Dizni OCH en skarpladdad pistol var inte helt lätt, och som sagt rätt läskigt! Nu gick det bra för alla, för om det inte hade gjort det kunde konsekvenserna bli ödestigna....
Vi hann öva patrullstig också, detta var dag 2 på eftermiddagen, så alla hundar var rätt trötta! Men duktiga Dizni taggade till och gjorde en KANONfin patrullering, fina markeringar som inte gick att missa, både ljud och vind tog hon fint. Ett spårupptag hann vi också med, och hundtj.bef. som var med såg en klar förbättring sen sist, vilket alltid är kul! Konstigt vore väl annars med tanke på all den träning vi lagt ner!!
Mikaela och Gizmo vilar!
På lördagen var det övningens höjdpunkt! Strid från stridsställning med tunga vapen :) Med tunga vapen menas sånna som vi människor måste ha både öronproppar och kåpor för att få vara närmare än 100 meter, och där ska hundarna vara med sina helt oskyddade öron!
Men iaf så började dagen med en transport i tgb (terrängbil) vår heter "snövit" och är söt som socker :) Det är tråååångt i en tgb, visar en bild!
Ja, såhär tajt sitter man, på bilden har vi inte ens stridsutrustning på oss, så det är ju ännu mindre svängrum med den på...tänk sen att vi ska ha 3 hundar med också?! Det ställer lite krav på uppförande, alla hundar har munkorg, men ändå...arga o förbannade kan dom ju bli ändå, korgen hindrar ju bara från skador!
Det är en suddig bild...komforten i våra kära tgb är inte så hög....
Jaja, om nu inte tgb är så vackert så var utsikten stundtals vacker! Utsikt över dammen som enligt rykte är den som styr vatten-nivån i Siljan!? Iaf så är dammen 7 mil lång, fatta hur mycket vatten det är??? Dammen är lika djup på båda sidor om vägen, så det blir några kubik vatten!
Det var en lååång transport även lördag, ca 35 minuter ut på fältet...Väl ute var det projekt "bubba-&-bära" ALL materiel skulle bäras, varje am-låda väger 22 kg, och det var typ 10 lådor + allt annat! Det tog sin tid, tur iaf vi bara behövde bära upp :)
Hundarna fick sin bas och skjutningen drog igång, vi hundförare var rätt spända på hur hundarna skulle reagera, det är en rätt rejäl smäll av tunga vapen! Dessutom då med skarp am. så det kräver koncentration och uppmärksamhet! Det visade sig att Dizni knappt ens rörde en min när det small, skönt!! Vi gjorde vårt jobb som hundförare och sökte av terräng och agerade flankskydd där det också dök upp lite fi som skulle bekämpas!
Det var en lååååång dag, och vi alla var rejält trötta på väg hem, svettiga, skitiga och ömma efter att ha sprungit upp o ner för en slänt x antal gånger! På väg hem, som logiskt nog var lika lång som vägen upp, somnade Dizni med huvudet i mitt knä, sötlöken!
Hon har en tass i golvet och sen har hon huvudet i mitt knä, skulle jag flyttat på mig hade hon åkt i golvet! Hon var så trött så dregglet rann och vi hade behövt ha kåpor på för att inte få bullerskador för snarkningarna ;) Det behövdes iaf ingen mer aktivering den dagen!
Vi satt och filosoferade lite om hundarna och deras fantastiska förmåga att anpassa sig, alla tre låg mitt i allt organiserade kaos inför övningen, folk som gick över dom och alla tre låg ändå hur coolt som helst. Det är skönt!
På söndag avslutades övningen med en förevisning av olika sprängmedel, coolt men ändå lite läskigt! bl.a. sprängde dom en väg :) Fortifikationsverket var väl "sådär" glada.....
En hög grönklädda männskor! Hitta mig den som kan ;)
Ja, sen var det slut för denhär gången, återstod såklart att åka hem och packa upp, vilket är sååååå tråkigt! Särskilt som nu när det var en hel del som var blött....
Att ha med Dizni på övning är så tryggt, visst, hon är ingen ferrari som går från 0-100 på 4 sekunder, men hon gör det hon ska vilket är huvudsaken. Jag jämför med Spajk som gör allt i 140, och när man är lite lagom trött sådär mitt i övningen så är det så skönt med Dizni som liksom inte hittar på några hyss utan "bara finns". Hon sköter sig bra i basen och hon älskar ju alla och finner sig till ro överallt.
Vi hade en extern instruktör med och han sammanfattade Dizni på ett så bra sätt, "hon är jättebra, stabil, nervfast, självständig, skottfast och social, men lite mer samarbetsvilja skulle väl inte skada?" Han har sååå rätt! Skönt att hitta någon som förstår, annars säger alla bara "dra upp henne rejält"...vi pratade lite och jeg berättade hur jag tränat, han konstaterade att jag gjort helt rätt, men att hon helt enkelt inte är typen som ser någon vinst i att samarbeta i någon större utsträckning. Han höll med om min beskrivning att hon gärna kampar och jagar, men att det inte är någon belöning för henne utan något som är kul en stund och sålänge det inte finns något roligare att syssla med. Jag fick beröm för att jag ändå kommit så långt som jag har, vilket är kul att höra!
Ja, nu har jag skrytit nog om fina fröken :)
På återseende!
Nåväl, jag tänkte redogör för vad vi gör under en övning....
Först inryckning, massor med folk i en trång korridor, ett gäng hundar mer eller mindre vänligt inställsamma...Dizni var värst och visade tydligt att hon ville ha lite space omkring sig just då...! Inge allvarligt, men lite störigt!
Sen inmönstring av hundarna, en genomgång av hela hunden inkl. rörelser för att se att bara friska hundar kommer med. Det är också en liten "försäkring" för oss att vi kan påvisa att om hunden är skadad efter övning så kan vi bevisa att hunden var frisk när vi började öva!
Efter det var det samling på fotbollsplanen för skott-prov och lite lydnad, skottprov för att se att alla är skottfasta, det är ju alla normalt, men öroninfektioner kan ju ställa till det....just på denna övning skulle det skjutas MYCKET så då var det en extra noggrann kontroll! Lite hederlig grupplydnad, alla 18 ställs upp på led och det beordras framåt marsch o vänster om osv. sen kommer det skott och de flesta hundarna klarar det galant! Lite platsliggning och linförighet testas också, kul!
Sen var det dax för skjutning, det blev ett par timmar på skjutbanan med varierande övningar, både precision och lite "gangster"-skjutning :)
Sen var det dax för första hundpasset, målbilden för övningen var en variant på läggande under gång. för tävlingsmänniskor kan det förklaras som momentet läggande under gång, fast efter läggandet av hunden går man fram och skjuter på en pappgubbe och sen kallar in hunden och fortsätter framåt, fast detta sker såklart i skogen och inte på en grön fin gräsmatta ;)
I militära ordalag skulle det heta att man framrycker med hög eldberedskap, vid uppdykande av fi nedlägges hunden och fi nedkämpas varefter hunden inkallas och framryckningen fortsätter :)
Vi torrövade först utan papp-figur och sedan med papp-figur, Dizni visade sig lite väl intresserad av papp-farbrorn...vi övade lite på det och det blev tillslut rätt bra!
Sen var dagen slut och hundarna stallades upp i ett förråd, helt kanonbra, varmt o skönt och inte minst, torrt! Alla hundar sov gott och vaknade pigga och glada. Dagen började då med en lååååång transport, typ 35 minuter ut på fältet, väl ute på fältet fixade vi en tillfällig bas.
Dizni´s bas höll världsklass!!
Hon sov gott i både regn och solsken!
Vissa andra sov också gott :)
Vi övade med skarp ammunition, det var rätt läskig känsla att skjuta skarp med Dizni med...Kan säga att "ligg" fick en ny innebörd, att hålla koll på Dizni OCH en skarpladdad pistol var inte helt lätt, och som sagt rätt läskigt! Nu gick det bra för alla, för om det inte hade gjort det kunde konsekvenserna bli ödestigna....
Vi hann öva patrullstig också, detta var dag 2 på eftermiddagen, så alla hundar var rätt trötta! Men duktiga Dizni taggade till och gjorde en KANONfin patrullering, fina markeringar som inte gick att missa, både ljud och vind tog hon fint. Ett spårupptag hann vi också med, och hundtj.bef. som var med såg en klar förbättring sen sist, vilket alltid är kul! Konstigt vore väl annars med tanke på all den träning vi lagt ner!!
Mikaela och Gizmo vilar!
På lördagen var det övningens höjdpunkt! Strid från stridsställning med tunga vapen :) Med tunga vapen menas sånna som vi människor måste ha både öronproppar och kåpor för att få vara närmare än 100 meter, och där ska hundarna vara med sina helt oskyddade öron!
Men iaf så började dagen med en transport i tgb (terrängbil) vår heter "snövit" och är söt som socker :) Det är tråååångt i en tgb, visar en bild!
Ja, såhär tajt sitter man, på bilden har vi inte ens stridsutrustning på oss, så det är ju ännu mindre svängrum med den på...tänk sen att vi ska ha 3 hundar med också?! Det ställer lite krav på uppförande, alla hundar har munkorg, men ändå...arga o förbannade kan dom ju bli ändå, korgen hindrar ju bara från skador!
Det är en suddig bild...komforten i våra kära tgb är inte så hög....
Jaja, om nu inte tgb är så vackert så var utsikten stundtals vacker! Utsikt över dammen som enligt rykte är den som styr vatten-nivån i Siljan!? Iaf så är dammen 7 mil lång, fatta hur mycket vatten det är??? Dammen är lika djup på båda sidor om vägen, så det blir några kubik vatten!
Det var en lååång transport även lördag, ca 35 minuter ut på fältet...Väl ute var det projekt "bubba-&-bära" ALL materiel skulle bäras, varje am-låda väger 22 kg, och det var typ 10 lådor + allt annat! Det tog sin tid, tur iaf vi bara behövde bära upp :)
Hundarna fick sin bas och skjutningen drog igång, vi hundförare var rätt spända på hur hundarna skulle reagera, det är en rätt rejäl smäll av tunga vapen! Dessutom då med skarp am. så det kräver koncentration och uppmärksamhet! Det visade sig att Dizni knappt ens rörde en min när det small, skönt!! Vi gjorde vårt jobb som hundförare och sökte av terräng och agerade flankskydd där det också dök upp lite fi som skulle bekämpas!
Det var en lååååång dag, och vi alla var rejält trötta på väg hem, svettiga, skitiga och ömma efter att ha sprungit upp o ner för en slänt x antal gånger! På väg hem, som logiskt nog var lika lång som vägen upp, somnade Dizni med huvudet i mitt knä, sötlöken!
Hon har en tass i golvet och sen har hon huvudet i mitt knä, skulle jag flyttat på mig hade hon åkt i golvet! Hon var så trött så dregglet rann och vi hade behövt ha kåpor på för att inte få bullerskador för snarkningarna ;) Det behövdes iaf ingen mer aktivering den dagen!
Vi satt och filosoferade lite om hundarna och deras fantastiska förmåga att anpassa sig, alla tre låg mitt i allt organiserade kaos inför övningen, folk som gick över dom och alla tre låg ändå hur coolt som helst. Det är skönt!
På söndag avslutades övningen med en förevisning av olika sprängmedel, coolt men ändå lite läskigt! bl.a. sprängde dom en väg :) Fortifikationsverket var väl "sådär" glada.....
En hög grönklädda männskor! Hitta mig den som kan ;)
Ja, sen var det slut för denhär gången, återstod såklart att åka hem och packa upp, vilket är sååååå tråkigt! Särskilt som nu när det var en hel del som var blött....
Att ha med Dizni på övning är så tryggt, visst, hon är ingen ferrari som går från 0-100 på 4 sekunder, men hon gör det hon ska vilket är huvudsaken. Jag jämför med Spajk som gör allt i 140, och när man är lite lagom trött sådär mitt i övningen så är det så skönt med Dizni som liksom inte hittar på några hyss utan "bara finns". Hon sköter sig bra i basen och hon älskar ju alla och finner sig till ro överallt.
Vi hade en extern instruktör med och han sammanfattade Dizni på ett så bra sätt, "hon är jättebra, stabil, nervfast, självständig, skottfast och social, men lite mer samarbetsvilja skulle väl inte skada?" Han har sååå rätt! Skönt att hitta någon som förstår, annars säger alla bara "dra upp henne rejält"...vi pratade lite och jeg berättade hur jag tränat, han konstaterade att jag gjort helt rätt, men att hon helt enkelt inte är typen som ser någon vinst i att samarbeta i någon större utsträckning. Han höll med om min beskrivning att hon gärna kampar och jagar, men att det inte är någon belöning för henne utan något som är kul en stund och sålänge det inte finns något roligare att syssla med. Jag fick beröm för att jag ändå kommit så långt som jag har, vilket är kul att höra!
Ja, nu har jag skrytit nog om fina fröken :)
På återseende!
Kommentarer
Trackback
