Arrdiz

Hejåhå...

Ja, ännu en härlig dag i skogen! Spår till både fröken och studsen, ett hårt spår till fröken då hon ju egentligen skall hållas i stillhet efter kastreringen, men jag har inte hjärta att bara låta henne vila, så att gå ett spår på en grusad parkering är väl ungefär samma som koppelpromenader?!??

Spajk fick ett hårt spår, sitt första riktigt hårda, de vi spårat på gräsmatta innan räknas inte som hårt spår i min värld... Sen fick han ett vanligt spår också.

Vi hann både promenera och dricka kaffe i solen och träna lite lydnad innan det hade gått 1,5 timme och jag kunde släppa på första spåret...1,5 timme är det minsta våra spår ligger.... gärna längre om jag orkar vänta!

Spajks första gick bra, för att vara första gången på grus, han markerade apporterna på sitt vanliga vis...genomn att första stampa på dom och sedan backa ut och sätta sig....hm, får bestämt jobba lite mer på det!

Dizni var tagen av värmen, det var jättevarmt och solen stekte på parkeringen så hon blev flåsig jättesnabbt, sen satt det massa fåglar i spåret som vi stötte upp och dom ville hon såklart jaga... Men hon kämpade på bra, 1,5 timme på grus i gassande sol och lite lagom blåst....så efter typ 300 meter fuskade hon och gick i vittringen och inte i kärnan, men hon gick ut och plockade apporterna ändå, så jag lät henne fuska lite....

på skogsspåret tog han ett klockrent bakspår...dumma matte tänkte inte..jag slog mig själv i huvudet och gjorde om och då tog han åt rätt håll, tänk att det ska vara lätt att vara efterklok?!?

Nåja, han spårade iaf jättefint och spikade vinklarna och var inte fullt så springig, han var också påverkad av värmen och tungan hängde när vi var klara, på ett ställe stannade han och jag blev fundersam på vad han sysslade med...jag gick fram och kollade och då stod han på en av apporterna?! En naturfärgad läderbit, smartmatte?!?? Menmen, så kan det gå när man inte snitslar vilket jag slutat med, jag måste lära mig lita på hunden! Å med Spajk är det inga problem, han är lättläst som en bilderbok :)

Väl hemma igen slog jag mig ner på trappan och läste "från valp till stjärna" och blev lite träningssugen, så jag hämtade en bitstock och körde lit bitövningar, han biter jättefint och lugnt, inget tuggande alls! Skööööönt! Ibland, men bara ibland kan jag längta efter en hund att köra skydd med...men det är bara ibland och när jag tänker efter rätt sällan ;) Men det är ju sååå kul att dra igång och gasa järnet för att sedan coola ner och samla ihop igen :)

Iaf efter en förmiddag ute var det skönt att slappa en stund i trädgården, fast herr S hittade ju på lite egna aktiviteter förståss.......



Min fråga är...är detta normalt och således något ras-specifikt??? Varken Arrac eller Dizni har betett sig såhär?? Sen kan man ju fråga hur smart det är att gräva ner benet mitt på gräsmattan och rakt framför ögonen på Dizni??? Söt är han i vilket fall som helst...

På återseende!!!