Uppdatering!
Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte uppdaterat! Men ibland prioriterar jag lite annorlunda ;) Men det har iaf hänt massa saker, den största är väl att vi varit i småland på 60-årskalas med allt vad det innebär. Träffade såklart massa glada människor, o såklart Tuva o Axel! Herregud vad jag älskar att vara moster till dom underbara ungarna! Jag skulle kunna tillbringa all min lediga tid med dom, synd bara att dom bor så långt bort.......
Morbor har lite kvalitetstid med Axel
Kolla Nicklas stora hand mot Axel´s lilla........vackert....
Jag o Tuva dansar och sjunger
Inget kalas utan godsaker! Jag var chef-efterrätt! Hann med både att spritsa tårta och fixa pannacotta, en med kardemumma och en med choklad!
Gissa om jag var populär??? Snacka om full uppmärksamhet.....
Pannacotta o blåbärstårta!
Inte en enda bra bild på födelsedagsbarnet blev det! Men det var iaf kära mor som fyllde 60, uppvaktad som tusan med blommor och presenter!
Vi hann inte bara med att fira rejält, vi pratade bröllop med systeryster och Lars, och vi tränade såklart lite hund! Ett spår på äng med knähögt gräs, tyvärr var det lite harar som minst sagt störde frökens koncentration lite grann.....när tredje haren flög upp ungefär 1 meter framför henne kände jag att det var dax att ge upp......Liiiiite sur var jag och vi hade tyvärr inte tid att lägga fler annars hade det ju varit perfekt att träna spår just där! Men vi tränade iaf lite liggmarkeringar! Jag hade god hjälp av Tuva!
Här gömmer vi en liten plastko......
Här liggmarkerar fröken ett kinderägg i pappas rabarerodling!
Här hjälper Tuva fröken att hitta....Inte lätt att förstå hur en hund letar när man är 4 år....
Förrutom hundtränin hann vi med ett besök på en lokal rallytävling, jag har alltid varit på rally ända sedan jag var liten och nu skulle Nicklas få följa med och få inse att det är kul med rallytävling! Vi packade lite fika och åkte ut i skogen....
Nu visade det sig att arrangemanget var oerhört korkat....vi stod vi målgången och efter målgången var det 50 meter raksträcka och sen kom en skarp vänsterkurva och en nedförsbacke.....vi hann tänka efter första bilen: Oj, men shit hur tusan hann han bromsa?? Andra bilen kom lite långsammare och vi kände att det nog var lungt, sen kom tredje bilen....i 200 knyck över målgången....gissa om den hann bromsa?? Svar nej......
Här är spåren.......
Från vägen såg vi ingeting.........Inte heller om man stod lite vid kanten och tittade.....
Men om man klev ner lite i diket såg man bilen lååååååångt nere i skogen! (Bilen ligger upp-å-ner ungefär mitt i bilden mellan björkarna)
En inzoomad bild på bilen!
Nu undrar ni ju såklart hur det gick med förare o kartläsare?? Jo, Så fort vi hörde smällen så sprang Nicklas o Lars iväg för att kolla hur det gått, då stod föraren utanför bilen och kartläsaren var på väg ut ur bilen. Föraren hade inga skador alls förrutom lite blåmärken efter bältet, kartläsaren var lite mer illa däran och fick åka ambulans till sjukhus, han hade ont i ryggen och hade fått en smäll på nacken. Nicklas och Lars hade kontakt med deras serviceteam under kvällen och det var inga allvarliga skador på kartläsaren men han skulle få stanna för observation över natten. Men med tanke på hur bilen såg ut så kan man lungt säga att de hade änglavakt!
Vi var nog lite omtumlade allihopa efter upplevelsen, men kartläsaren hade tur att Nicklas och Lars var där, för så taffligt som arrangörerna uppträdde har jag sällan skådat! De for omkring som yra höns och gjorde ingen nytta alls! Det var Nicklas som styrde och fixa ambulans o grejer, själv hade jag fullt upp med A&D, Tuva o Axel! Nicklas som innan vi åkte ut i skogen tyckte att rally var tråkigt och inte så mycket action fick snabbt ändra uppfattning, fast inte sån action som han ville ha.....
På hundtränarfronten har det varit rätt lungt, vi kämpar med liggmarkeringarna, idag när jag tränade apportering sprang hon ut till apporten och gjorde en klockren liggmarkering?!?! Helt rätt fast 100% fel....Vi kör inte varje dag, men iaf varannan och jag ser tydliga framsteg, hon "spontanlägger" sig när hon förväntar sig nått vilket ju är kanonbra!!
Ja, nu har ni iaf fått en lite uppdatering om läget och vad vi haft för oss! På återseende!
Morbor har lite kvalitetstid med Axel
Kolla Nicklas stora hand mot Axel´s lilla........vackert....
Jag o Tuva dansar och sjunger
Inget kalas utan godsaker! Jag var chef-efterrätt! Hann med både att spritsa tårta och fixa pannacotta, en med kardemumma och en med choklad!
Gissa om jag var populär??? Snacka om full uppmärksamhet.....
Pannacotta o blåbärstårta!
Inte en enda bra bild på födelsedagsbarnet blev det! Men det var iaf kära mor som fyllde 60, uppvaktad som tusan med blommor och presenter!
Vi hann inte bara med att fira rejält, vi pratade bröllop med systeryster och Lars, och vi tränade såklart lite hund! Ett spår på äng med knähögt gräs, tyvärr var det lite harar som minst sagt störde frökens koncentration lite grann.....när tredje haren flög upp ungefär 1 meter framför henne kände jag att det var dax att ge upp......Liiiiite sur var jag och vi hade tyvärr inte tid att lägga fler annars hade det ju varit perfekt att träna spår just där! Men vi tränade iaf lite liggmarkeringar! Jag hade god hjälp av Tuva!
Här gömmer vi en liten plastko......
Här liggmarkerar fröken ett kinderägg i pappas rabarerodling!
Här hjälper Tuva fröken att hitta....Inte lätt att förstå hur en hund letar när man är 4 år....
Förrutom hundtränin hann vi med ett besök på en lokal rallytävling, jag har alltid varit på rally ända sedan jag var liten och nu skulle Nicklas få följa med och få inse att det är kul med rallytävling! Vi packade lite fika och åkte ut i skogen....
Nu visade det sig att arrangemanget var oerhört korkat....vi stod vi målgången och efter målgången var det 50 meter raksträcka och sen kom en skarp vänsterkurva och en nedförsbacke.....vi hann tänka efter första bilen: Oj, men shit hur tusan hann han bromsa?? Andra bilen kom lite långsammare och vi kände att det nog var lungt, sen kom tredje bilen....i 200 knyck över målgången....gissa om den hann bromsa?? Svar nej......
Här är spåren.......
Från vägen såg vi ingeting.........Inte heller om man stod lite vid kanten och tittade.....
Men om man klev ner lite i diket såg man bilen lååååååångt nere i skogen! (Bilen ligger upp-å-ner ungefär mitt i bilden mellan björkarna)
En inzoomad bild på bilen!
Nu undrar ni ju såklart hur det gick med förare o kartläsare?? Jo, Så fort vi hörde smällen så sprang Nicklas o Lars iväg för att kolla hur det gått, då stod föraren utanför bilen och kartläsaren var på väg ut ur bilen. Föraren hade inga skador alls förrutom lite blåmärken efter bältet, kartläsaren var lite mer illa däran och fick åka ambulans till sjukhus, han hade ont i ryggen och hade fått en smäll på nacken. Nicklas och Lars hade kontakt med deras serviceteam under kvällen och det var inga allvarliga skador på kartläsaren men han skulle få stanna för observation över natten. Men med tanke på hur bilen såg ut så kan man lungt säga att de hade änglavakt!
Vi var nog lite omtumlade allihopa efter upplevelsen, men kartläsaren hade tur att Nicklas och Lars var där, för så taffligt som arrangörerna uppträdde har jag sällan skådat! De for omkring som yra höns och gjorde ingen nytta alls! Det var Nicklas som styrde och fixa ambulans o grejer, själv hade jag fullt upp med A&D, Tuva o Axel! Nicklas som innan vi åkte ut i skogen tyckte att rally var tråkigt och inte så mycket action fick snabbt ändra uppfattning, fast inte sån action som han ville ha.....
På hundtränarfronten har det varit rätt lungt, vi kämpar med liggmarkeringarna, idag när jag tränade apportering sprang hon ut till apporten och gjorde en klockren liggmarkering?!?! Helt rätt fast 100% fel....Vi kör inte varje dag, men iaf varannan och jag ser tydliga framsteg, hon "spontanlägger" sig när hon förväntar sig nått vilket ju är kanonbra!!
Ja, nu har ni iaf fått en lite uppdatering om läget och vad vi haft för oss! På återseende!
Kommentarer
Trackback
