Arrdiz

här kommer ett inlägg som bara handlar om hundträning.....

Började i lördags när vi körde bevakningsträning, både Spajk och Dizni fick komma ut och köra. Först ut lilla Spajken, där la vi betoning på olydnad, d.v.s att våga springa ifrån mig när han markerar ljud i skogen...helt plötsligt har han börjat "fråga" innan han springer vilket inte är så bra....Dragningen ut mot ljudet ska vara så stor att han ska dra utan fråga! Efter några rejäla retningar var det ingen tvekan, han drog som en avlöning!

Vi hade inga radios med oss, så vi gjorde ett eget "signal-system", ett högt och tydligt PASS PÅ, betydde att ljudet skulle börja, ett högt och tydligt BRA betydde att ljudet skulle ge sig tillkänna och ge lite synretning, HUND KOMMER betydde att Nicklas skulle springa ifrån oss och få lite jakt! Tänk vad lite glömska kan sätta igång kreativiteten :)

Till skillnad från Dizni så är ju Spajk uppmärksam på det mesta...så det gäller att jag vet när ljudet börjar så jag belönar rätt ljud och inte nått otyg i skogen....En gång blev det heltokigt, men det var ju bara att göra om och göra rätt så blev det kanoners! Vi körde mest signalövningar för att liksom starta upp bevakningen, ett snabbt ljud och sen bara springa ut och få belöning.

Perfekt med snö och figurant i snödräkt, dels försvinner Nicklas nästan i skogen och snödräktens tyg gör att det går att låta jättelite, jag hörde inte Nicklas alls...tur hundarna har bättre hörsel än jag ;)

Han skapar snabbt minnesbilder av vad som finns i skogen, inte heller är han lätt att avleda...ett sjå att flytta figg utan att han märker det! Men han gör stora framsteg och är helt underbar att jobba med, lättbelönad då både kamp och social belösning fungerar, har inte kört något godis alls på honom!

Lilla fröken då, jo  hon fick samma övningar! Dock med mjukost på tub som belöning! Till skillnad från Spajk så vet hon vad PASS PÅ betyder, så då ställer hon sig i kopplet och svansen börjar vifta....men även hon behövde några repetitioner innan hon vågade springa utan kommando! Vi fick ett riktigt bra drag ut till fig, tänk vad en tub mjukost kan göra???? Några fasta bevakningar fick hon också, hon tog ljudet jättesnabbt på drygt 100 meter fast Nicklas gick bakom en gigantisk snövall, duktiga fröken!! Så två timmar senare hade vi mycket nöjda hundar, härligt!  

Sen åkte vi till Åsen och kollade läget, förutom en massa snö så såg det bra ut, längtar till sommaren!


Söndagen var det träning i körhuset, jag var inte jätteladdad utan fikade bort en del tid! Men vad gör väl det, trevligt fikasällskap var det ju :) Sen frågade jag Anna om hon ville kampa lite med Spajk....jag ville se hur han betedde sig med någon okänd som bara bjöd upp till kamp utan att ha hälsat innan, Anna hämtade en fleece-fläta ur min väst och bjöd upp till kamp, gissa om han hängde på?????? Jajjemän :D Han hade inte så mycket tillkämpande, men när hon var aktiv så hängde han på och drog för allt han var värd! Härligt att se!

Sen övade vi lite platsliggning..upptäckte att han ligger jättefint så länge han har något att koncentrera sig på... om jag rör mig framför han, kastar nån leksak eller så så ligger han finfint, men när det inte händer något så blir det tråkigt och då kan han komma smygande....måste träna på det! Han är också väldigt känslig, har jag varit det minsta arg på han och korrigerat han innan så kommer han tassande.....det måste JAG träna på!

Vi avslutade med att kampa järnet, då vad vi själva i hallen så jag tjoade och lät som tusan, vad gjorde han då? Jo han gick igång och blev huuuuur taggad som helst :)

Å så kapitlet apportering......jag har kört apportering med klicker, han öppnar munnen tar ett tag om apporten och släpper sen lika snabbt....vilket då såklart har gett belöning, men tror ni han fattar att han liksom ska ha den kvar i munnen?? Svar nej...... Ett jäkla fjantande om jag ska vara ärlig! Han kan ta upp den från golvet, släpper den, studsar på den, kan bära runt den ibland för att sedan lägga sig och tugga på den! Inte okej!

Så häromdagen ledsnade jag ur och körde en hardcore-variant! Han gillar ju apporten, han studsar och svansen går i turbo..så jag chansade på en modell alá hardcore! På med halsband, ett rejält tag i halsbandet med ena handen och öppna munnen och in med apporten med den andra handen, å så vips så satt han med apporten i munnen, han såg minst sagt förvånad ut?! Jag klappade han sakta och lugnt, sen efter nån minut så tog jag ut apporten och så var det inget mer med det.

Gjorde om exakt samma sak ett par dagar, han visade samma glädje varje gång apporten kom fram! Så jag tänkte att det inte gjort någon större fara!

Idag, ungefär en vecka efter första försöket, satt han fot med mig med apporten stilla i munnen i drygt en minut :) Han hämtade apporten, utan tugg och lämnade den till mig i fin position! Han gick med apporten, han satte sig med apporten i munnen,, helt stilla! Helt underbart!!!!

Vi har ju numer ett "träningsrum" här hemma, matsalsbordet står fortfarande kvar i köket, stolarna i källaren så hela matsalen är tomt! Perfekt för träning!! Ett par pass per dag brukar det bli, inte långa, men korta och intensiva! 

På onsdag kör vi bevakningsträning igen, ska bli kul att se vilka minnesbilder han har kvar! 

På återseende!