Arrdiz

Ja, det är lite usch här hemma nu.....Arrac är jättejättehalt och stödjer inte på vänster framben! Nicklas gick lunchpromenad i går och helt plötsligt bara gnäller han till och stödjer inte på benet! Såklart fredag strax efter tolv, och jag stod i Borlänge och väntade.....Vi ringde iaf jouren idag och fick beskedet att avvakta till måndag.

Massor med tankar far ju runt i huvudet, men iom att det kom helt plötsligt så är det ju nån typ av skada/sträckning och förhoppningsvis inte orsakat av hans armbågsfel....han har ingen skada på tassar eller klor, vi har klämt och böjt och sträckt på hela hans ben men hittar inget konstigt. Möjligtvis att han är lite varm precis uppe vid ryggraden, men det kan ju vara en orsak av att han linkar fram och anstränger muskler han normalt inte använder.

Natten till idag låg han ute i sin bädd och pep och var allmänt ämlig, så han fick komma upp i vår säng och med ens så slutade alla sjukdoms-symtom...han sov sen gott hela natten i vår säng! För övrigt första natten han sover hela natten i vår säng....Han är annars pigg och vill verkligen rör på sig, han äter bra och gör lekinviter, så det verkar inte vara något fel på allmäntillståndet.

MEN han är ändå 7,5 år gammal och har både armbågspålagring och höftledsfel......Hans pappa Vargas hade dessutom skelettcancer.....Usch, hemska tankar!! Men jag tänker att OM han hade haft långt framskriden cancer så borde han ju reagera när vi trycker och klämmer på han....Men vi avvaktar måndagen och ringer och bokar tid på Falu djursjukhus för röntgen av armbågen så får vi se.

Sen måste jag ju tacka för alla gratulationer!!! Det värmer verkligen! Ni vet ju att vi åkt ut på den ena 2:an efter den andra, så att vinna bruksklass två dagar i rad kändes helt otroligt!! Sen såklart grämer jag mig att vi inte fick cert första dagen...för hade vi fått det hade vi varit Champions nu! Men men, vi tar väl det så småningom! Många säger ju att det går inte att träna för utställning, men det gör det visst! Att visa sin hund på ett fördelaktigt sätt går visst att träna, om inte annat så har jag bevisat att det faktiskt går!

Hela dagen idag har ägnats åt att pyssla med systerysters bröllop, det är lite att pyssla med! Väldigt roligt, men det tar tid.....

I morgon väntar träningsdag för Inki Sjösten, har aldrig tränat för henne så vi får väl se, lilla fröken är skendräkitg, men ändå pigg och alert! Hoppas bara på bra väder......

Veckan i övrigt har varit praktik måndag-onsdag och såhär i början tar det verkligen all kraft! Men det är så roligt och barnen är helt otroligt mysiga! Jag har 9 veckor kvar, tror dom bara kmmer svischa förbi!

Nej, nu väntar lite sömn innan morgondagens prövningar

         På återseende!!!!!