Hårda spår!
Tänkte att ett hårt spår passade utmärkt som ut-tröttare till Spajken...
Förra gången vi provade så gick det inte alls...iof så var han inte så gammal och spåret var väl säkert inte befäst, men NU jäklarns!
Började med en liten godisruta på 50x50 cm och sen ett utgående spår, en apport på första raksträckan, en linsburk, vinklade vänster, ny apport på raksträckan, en liten bit skinn, ny vinkel och en avslutande apport, en skinnbit, ungefär format som ett appellspår men kanske bara 150 meter långt, ca 35 minuters liggtid.
När jag plockade fram sele o lina studsade han som en liten tok, jag var nästan tvungen att bli lite arg på han! Han fick gå läs fram till spåret och tog såklart upp mitt "ut-spår" först och jag fick säga åt han att komma!
Vid rutan fokuserade han, åt upp godisarna, funderade typ nån sekund innan han for iväg i spåret, kollade lite utanför spåret, gick tillbaka med låg fin nos, spårade kockrent första biten, fram till första apporten, där funderade han nån sekund, sen la han sig ner och stirrade på linsburken!!!!! Gissa om det var flaggor o trumpeter :D
Jag backade några steg och vi lekte med linsburken, jag kastade och han sprang glatt och hämtade den! Sen bytte vi mot en godis och han fick fortsatt spårkommando, han fortsatte fint fram till vinkeln där det syntes att han blev fundersam, han sprang lite runt mig, effektivt letande efter spåret, han gick per automatik tillbaka åt vänster och tog upp spåret igen, fram till vinkeln, tappade igen, "kollade av" rakt fram, vände tillbaka åt höger och hittade då spåret igen, fortsatte klockrent framåt. SJälva tappet, var intressant att se, han letade och letade, sprang lite och letade ännu mer tills han hittade rätt, och när han väl hittat rätt så var det inga problem! Det syntes direkt när han hade spåret.
Nästa apport gjorde han en halvdan liggmarkering, med lite hjälp lade han sig ner och jag belönade. Vidare spårkommando och en klockren vinkel fram till mitten på sista raksträckan, då helt plötsligt tappar han spåret?! Springer, springer, springer..letar, letar, letar...! Jag lät han leta i spårlinans längd, ca 4 meter, utan att störa och han hittar tillbaka till spåret och tar slutet utan liggmarkering, inte mycket att säga om, liggmarkering och spår är inte ihopsatt ännu, att han lade sig första gången var en ren och skär bonus! Jag hade inga "gummi-apporter" just för att inte blanda ihop spåret med kongens liggmarkering.
Spåret gick på parkeringen, så det var rejält med smittad mark och det var nya fotavtryck när vi spårade som inte fanns när jag lade spåret, men det var inga bekymmer alls!
Hans härliga attityd i spåret, hans vilja att hitta är helt underbar, jag njuter varje gång jag spårar! Det var ett mycket lyckat spår och jag tänker definitivt testa igen!!
Dizni´s spår var ungefär 200 m långt, upptag och 3 apporter. Hade en härlig attityd när selen (spårade i sele o koppel) kom fram, tog upp spåret jättefint, hittade första apporten kanonbra. Sen blev det en stor öppen plan där hon sprang och sprang sicksack över spåret utan att fästa, nästa gång ska jag testa en ruta på henne också!
Jag hjälper henne att ta spåret som fortsätter ut i lite djupare snö, då får hon kramp i en baktass...missar en apport och fortsätter ut på plogad mark där hon är klart störd av sin krampande tass....såhär i efterhand borde jag såklart stannat henne där och fixat krampen... men det var ju hyffsat kallt och jag var rätt frusen jag också. Vi fortsatte framåt, hon går ömsom i spåret och till vänster om spåret, hon går och "kollar" spåret och går sedan upp i snödrivan och vinar lite... Mitt i spåret står det en bil parkerad som inte stod när jag lade spåret...Det gjorde henne inget, förut om att ägaren till bilen klivit på apporten (en liten plastgås) och Dizni tog inte apporten....
Hon spårade lite halvengagerat framåt, tog vinkeln med missade slutet, dels kom det folk på vägen som stannade och pratade med mig, så hon blev lite störd, slutapporten var en golfboll som jag släppt ner i snön, så den låg kanske drygt en dm ner i snön, där fick jag visa henne var den låg, för hon var redan på väg vidare i spåret... Jag selade av och vi lekte lite med golfbollen. Det var ett rätt misslyckat spår...men ett bra upptag och en bra första apport, resten får vi göra om och göra rätt! Jag måste försöka öka motivationen i de hårda spåren....framför allt för apporterna, kanske burkar med godisar? Eller mjukost?
Förra gången vi provade så gick det inte alls...iof så var han inte så gammal och spåret var väl säkert inte befäst, men NU jäklarns!
Började med en liten godisruta på 50x50 cm och sen ett utgående spår, en apport på första raksträckan, en linsburk, vinklade vänster, ny apport på raksträckan, en liten bit skinn, ny vinkel och en avslutande apport, en skinnbit, ungefär format som ett appellspår men kanske bara 150 meter långt, ca 35 minuters liggtid.
När jag plockade fram sele o lina studsade han som en liten tok, jag var nästan tvungen att bli lite arg på han! Han fick gå läs fram till spåret och tog såklart upp mitt "ut-spår" först och jag fick säga åt han att komma!
Vid rutan fokuserade han, åt upp godisarna, funderade typ nån sekund innan han for iväg i spåret, kollade lite utanför spåret, gick tillbaka med låg fin nos, spårade kockrent första biten, fram till första apporten, där funderade han nån sekund, sen la han sig ner och stirrade på linsburken!!!!! Gissa om det var flaggor o trumpeter :D
Jag backade några steg och vi lekte med linsburken, jag kastade och han sprang glatt och hämtade den! Sen bytte vi mot en godis och han fick fortsatt spårkommando, han fortsatte fint fram till vinkeln där det syntes att han blev fundersam, han sprang lite runt mig, effektivt letande efter spåret, han gick per automatik tillbaka åt vänster och tog upp spåret igen, fram till vinkeln, tappade igen, "kollade av" rakt fram, vände tillbaka åt höger och hittade då spåret igen, fortsatte klockrent framåt. SJälva tappet, var intressant att se, han letade och letade, sprang lite och letade ännu mer tills han hittade rätt, och när han väl hittat rätt så var det inga problem! Det syntes direkt när han hade spåret.
Nästa apport gjorde han en halvdan liggmarkering, med lite hjälp lade han sig ner och jag belönade. Vidare spårkommando och en klockren vinkel fram till mitten på sista raksträckan, då helt plötsligt tappar han spåret?! Springer, springer, springer..letar, letar, letar...! Jag lät han leta i spårlinans längd, ca 4 meter, utan att störa och han hittar tillbaka till spåret och tar slutet utan liggmarkering, inte mycket att säga om, liggmarkering och spår är inte ihopsatt ännu, att han lade sig första gången var en ren och skär bonus! Jag hade inga "gummi-apporter" just för att inte blanda ihop spåret med kongens liggmarkering.
Spåret gick på parkeringen, så det var rejält med smittad mark och det var nya fotavtryck när vi spårade som inte fanns när jag lade spåret, men det var inga bekymmer alls!
Hans härliga attityd i spåret, hans vilja att hitta är helt underbar, jag njuter varje gång jag spårar! Det var ett mycket lyckat spår och jag tänker definitivt testa igen!!
Dizni´s spår var ungefär 200 m långt, upptag och 3 apporter. Hade en härlig attityd när selen (spårade i sele o koppel) kom fram, tog upp spåret jättefint, hittade första apporten kanonbra. Sen blev det en stor öppen plan där hon sprang och sprang sicksack över spåret utan att fästa, nästa gång ska jag testa en ruta på henne också!
Jag hjälper henne att ta spåret som fortsätter ut i lite djupare snö, då får hon kramp i en baktass...missar en apport och fortsätter ut på plogad mark där hon är klart störd av sin krampande tass....såhär i efterhand borde jag såklart stannat henne där och fixat krampen... men det var ju hyffsat kallt och jag var rätt frusen jag också. Vi fortsatte framåt, hon går ömsom i spåret och till vänster om spåret, hon går och "kollar" spåret och går sedan upp i snödrivan och vinar lite... Mitt i spåret står det en bil parkerad som inte stod när jag lade spåret...Det gjorde henne inget, förut om att ägaren till bilen klivit på apporten (en liten plastgås) och Dizni tog inte apporten....
Hon spårade lite halvengagerat framåt, tog vinkeln med missade slutet, dels kom det folk på vägen som stannade och pratade med mig, så hon blev lite störd, slutapporten var en golfboll som jag släppt ner i snön, så den låg kanske drygt en dm ner i snön, där fick jag visa henne var den låg, för hon var redan på väg vidare i spåret... Jag selade av och vi lekte lite med golfbollen. Det var ett rätt misslyckat spår...men ett bra upptag och en bra första apport, resten får vi göra om och göra rätt! Jag måste försöka öka motivationen i de hårda spåren....framför allt för apporterna, kanske burkar med godisar? Eller mjukost?
Kommentarer
Postat av: Jonas
Hej! Nu blev jag inte lite inspirerad att köra hårda spår;) Ger mig genast iväg! Kul träningsblogg nördig? kanske men det är coolt med nördar, Det är ju nördar som driver världen framåt...
Trackback
