mer spår & lydnad
Ja, det har tränats en del....men med vår kassa uppkoppling vi levt med så har inte direkt lusten funnits att skriva...
SPAJK
Jag har kört en del "vanliga" appell-spår, eller mest fokus har legat på att markera pinnarna, han har ju hittills slarvat med dom, men nu tror jag vi fått ordning på det! Äntligen!
Har laborerat en del med olika pinnar, nya pinnar, gamla pinnar, pinnar som jag hållit i läge kontra helt nya pinnar som jag knappt hållit i, och idag fick jag bevis för att det faktiskt funkat! Ett ängsspår på 600 meter, knähögt klöver/gräs...drygt som f-n att gå i! Stackars Spajk drunkande nästan i allt gröna, rätt som det var så slutade draget i linan, då hade han lagt sig och markerat :) Gullehunden! Idag hade jag hämtat helt nya pinnar, lagt dom i en påse, och gått ut spåret oah bara hållit i pinnarna typ 100 meter, vet inte hur lång tid det tar, men jag höll i dom bara från en apport till nästa, och visserligen missade vi 2 av 10, men jag misstänker att dom helt enkelt luktade för lite i allt det gröna...jag var, trots regnbyxor alldelles genomblöt upp på halva låren när vi kom tillbaka igen.... Han är helt underbar att spåra med, så noggrann och fokuserad!
Fortfarande kvarstår problemet att när han blir trött så början han springa....försökte idag att gå nära han och minska "spring-radien" men det blev inte så mycket bättre... Jaja, det kommer väl säkert med åldern!
Idag hade jag också lagt ett spår på terränghoppningsbanan, sand, skog och öppna ytor om vartannat. Jag hade gått över ett par hinder, och det var ingen tvekan att jag gått över, han hoppade chicht över på andra sidan, värre var det när jag skulle ta mig över ;) Jag hade försökt finta han, och gått runt ett hinder...som om han inte hade koll?!?? Han gick så fint runt!
Det är så lätt att bara träna på det som är roligt och går bra...vilket får till följd att det blir mycket spår för vår del, fast vi borde köra lite lydnad! Har stundtals ett finfint frittfölj, men vissa dagar är han heeeelt off?! I spåret känns han så himla mogen och fokuserad och han bjuder sällan på överraskningar, men på lydnaden är det lite lotteri, vissa dagar går han som en klocka, vissa har han ingen koll alls! Man han är ju "bara" drygt ett år, så det kommer!
Nu ligger fokus mycket på brukslydnaden, framförgåendet har han fattat, testade idag helt utan retning och diagonalt över planen, härligt! Inte var det tiopoängsmässigt, men nog fasen var det betyg iaf! Men som sagt, det har mycket med dagsform att göra!
Har testat platsliggning med skott, med synlig skytt, som dessutom var Nicklas! Men han låg fint och rörde knappt en min när det small! Sköööönt! Jag har ju kört platsliggning utifrån tänket att han "bara" ska ligga, jag har bara belönat verbalt och inte gått fram och stört han, det har ju funkat hittills....belönar inte heller med kamp, utan bara godis och lugn. Vill inte ha en hund som "poppar" så fort det händer något utan an hund som ligger tryggt oavsett vad som händer.
Annars verkar hans vilja att vara tillags helt outtömlig, herregud, jag skulle kunna träna jämt! Och hur länge som helst! Nu förstår jag vad folk menar att det är roligt att träna hund! Jag skulle kunna träna varje kväll! Han köper ALL belöning, bollar, kamp, godis, jakt, socialt!
I morgon är det in.off. utställning, bara för att träna och för att det är hemmaklubben! Men han är själv i sin ras, så han blir väl iaf BIR :)
Just de.....glömde ju en sak.....vårt hem är nu lite fattigare på skor, närmare bestämt 2 par, eller 2,5 för att vara exakt, mina jesus-sandaler och Nicklas converse är tyvärr numer förpassade till sopkorgen...Nicklas teva går att använda, men är lite naggade i kanten... *morr* Sen är vi några tidingar fattigare också, och så är leklådan ett minne blott! Han läser tidningen väldigt våldsamt, och leklådan var mycket finfördelad!! Så nu har vi införskaffat en gäng kompostgaller, 8 stycken och byggt en hage åt lilla pallervanten :( har ingen lust att komma hem till ett hem som är mer "Spajkat"....! Ett inslag av trots??
Hade jag inte vetat att han får jobba och utlopp för sin energi så hade jag lätt tänkt att han var understimulerad, men jag tror inte han är det??? Eller???
DIZNI-
Hon har kommit in i en period som är helt underbar! Jobbar på och kämpar finfint för belöning, har kört dutt i snöre på lydnadsplanen och jäklar vilket drag! Morrar och tillkämpar sig som tusan.
I spåret idag fick hon synretning, inte direktpåsläpp utan jag hade stått i skogen och fipplat med en handske som hon fick se innan jag satte in henne i bilen igen. Hon hade en klar minnesbild av handsken, men när vi kom fram så struntade hon i handsken och gick rakt på spåret?! Jag hängde glatt på! Sen hade vi en liten tapp där hon sprang och där hon åt massa guck...jag frågade henne lite skarpt: VAD håller du på med? Hon tittar upp på mig och återgår till "mitt" spår! Plockade apporten fint och sen blir det drag i linan, jag får nästan jogga med henne, på typ 17 meters håll! Hon travade sååååå fint fram, i vanlig ordning slog hon i vinklarna, men löste det hela själv. I vänstervinklar slår hon åt höger....men hittar alltid tillbaka!
När jag la hennes spår så gick jag och funderade på annat, tänkte framtid o lite så....så rätt som det är så är jag lite vilse?!?!???? Jag gick en stund till och rätt som det är så kom jag ut på ett ställe typ 2 km från bilen?!?? Av förklarliga skäl spårade vi inte hela vägen......
Iaf så var det en fröjd att spåra med henne idag, jag litade helt och fullt på henne och lät henne verkligen jobba självständigt, sa inte ett ljud, varken vid upptaget eller apporterna! Men det är drygt att gå på 10 meters lina, blir lätt väldigt trassligt då....Men nu hoppas vi denna trend håller i sig!
På vägen tillbaka körde vi lite lydnad i skogen, lite inkallningar och fot, fast jag kallar det för "här" istället för att inte blanda ihop det med lydnadsplanen, hon tyckte det var kul att köra inkallning över stock o sten, platsliggning och lite kryp körde vi också, nu hade jag ju belöning a´la de lux! Baconost på tub.....men vad gör man inte för att krama ur det bästa :)
Nu har det ju gått x antal månader sen vi hade SÖF i Falun och jag fick mig en tankeställare, och om jag får säga det själv så tycker jag vi kommit en bit på väg iaf!
Dizni fick också ett spår på terränghoppningsbanan, även där gick jag på långlina, lite svårare terräng, framförallt om det blir massa spring så blir det massa spring och då hamnar hon lååångt bort från spåret....Men hon löste det bra, hon gick ju inte exakt där jag gått, men hon löste uppgiften, hittade pinnarna och går på ett ungefär där jag gått. Hon spårar liksom typ, här är det...här är det inte....här är det....här är det inte, hon kollar liksom av var det INTE går innan hon tuffar vidare!
Tänk vad fel vi gjort under alla hennes år, eller fel och fel vet jag inte, vi har bara gjort lite annorlunda! Vi har ju kört på modellen konkurrens, konkurrens från oss både på själva spåret och på apporterna, hon fick inte gå innan hon fått tillåtelse och när vi sett en apport så har vi kastat oss fram för att sno den före henne. Vi har varit helt eniga om att detta var modellen för henne, men nu känns detta mer naturligt!! Att spinna på hennes självständighet och låta henne få utlopp för den i spåret.
GLÖMDE JU?!?!
Jo, herregud, jag glömde ju en sak.....! Vi var ju på bröllop på Rådmansö utanför Stockholm, vi åkte tidigt på dagen för att hinna ner och aktivera hundarna lite, tänkte lägga spår, beroende på hur det såg ut där vi skulle bo. Det visade sig att terrängen var perfekt för spår! Jag stövlade iväg, gjorde en uppstart, gick iväg och tänkte att jag skulle testa att gå in i ett litet förråd, över en stol och lade en apport där inne och sen ut igen, vinklade ut på en stor gräsyta, upp på en bänk och vidare mot skogsbrynet......och DÄR låg den, min största skräck här i livet!! En ORMJ*VEL!!!!!!!!, bara någon meter framför mig! Jag gav upp ett litet fjortis-skrik och hoppade nån meter bakåt i ren skräck, ormen slingrar iväg in mot skogen, det var en snok, men dryga halvmetern lång och ett par cm fet!! Bläääääää! Jag står kvar och försöker andas en stund, tittar mig omkring för att kolla om nån såg mig.....varpå Nicklas från stugan ropar: Hittade du orm eller???? Behöver jag säga att spåret fick en vinkel just där???? Iaf så fortsatte jag lägga mitt spår, men efter det hade jag lite svårt att komma ihåg var jag gått!
Nicklas fick lägga till Dizni......
Jag skulle spåra med Spajk, men hade Nicklas med som säkrare :) På samma ställe som sist skickar jag fram Nicklas i en Y-formering, men jag hinner se den före han, då ligger ormj*veln och spanar på oss med högt huvud, ungefär precis där spåret går, Spajk ser den inte, utan spårar vidare....jag klatchar till ormj*veln med linan, men han ligger minsann kvar?!?? Jag ropar in Spajk och vi gör ett upptag igen och fortsätter spåret...
Nicklas går fram och kollar på den, och intygar att den faktiskt var säkert drygt halvmetern lång och ett par cm fet, han hade lite svårt att tro mig när jag berättade...
jaja, nu har jag nog inte glömt något! På återseende!
SPAJK
Jag har kört en del "vanliga" appell-spår, eller mest fokus har legat på att markera pinnarna, han har ju hittills slarvat med dom, men nu tror jag vi fått ordning på det! Äntligen!
Har laborerat en del med olika pinnar, nya pinnar, gamla pinnar, pinnar som jag hållit i läge kontra helt nya pinnar som jag knappt hållit i, och idag fick jag bevis för att det faktiskt funkat! Ett ängsspår på 600 meter, knähögt klöver/gräs...drygt som f-n att gå i! Stackars Spajk drunkande nästan i allt gröna, rätt som det var så slutade draget i linan, då hade han lagt sig och markerat :) Gullehunden! Idag hade jag hämtat helt nya pinnar, lagt dom i en påse, och gått ut spåret oah bara hållit i pinnarna typ 100 meter, vet inte hur lång tid det tar, men jag höll i dom bara från en apport till nästa, och visserligen missade vi 2 av 10, men jag misstänker att dom helt enkelt luktade för lite i allt det gröna...jag var, trots regnbyxor alldelles genomblöt upp på halva låren när vi kom tillbaka igen.... Han är helt underbar att spåra med, så noggrann och fokuserad!
Fortfarande kvarstår problemet att när han blir trött så början han springa....försökte idag att gå nära han och minska "spring-radien" men det blev inte så mycket bättre... Jaja, det kommer väl säkert med åldern!
Idag hade jag också lagt ett spår på terränghoppningsbanan, sand, skog och öppna ytor om vartannat. Jag hade gått över ett par hinder, och det var ingen tvekan att jag gått över, han hoppade chicht över på andra sidan, värre var det när jag skulle ta mig över ;) Jag hade försökt finta han, och gått runt ett hinder...som om han inte hade koll?!?? Han gick så fint runt!
Det är så lätt att bara träna på det som är roligt och går bra...vilket får till följd att det blir mycket spår för vår del, fast vi borde köra lite lydnad! Har stundtals ett finfint frittfölj, men vissa dagar är han heeeelt off?! I spåret känns han så himla mogen och fokuserad och han bjuder sällan på överraskningar, men på lydnaden är det lite lotteri, vissa dagar går han som en klocka, vissa har han ingen koll alls! Man han är ju "bara" drygt ett år, så det kommer!
Nu ligger fokus mycket på brukslydnaden, framförgåendet har han fattat, testade idag helt utan retning och diagonalt över planen, härligt! Inte var det tiopoängsmässigt, men nog fasen var det betyg iaf! Men som sagt, det har mycket med dagsform att göra!
Har testat platsliggning med skott, med synlig skytt, som dessutom var Nicklas! Men han låg fint och rörde knappt en min när det small! Sköööönt! Jag har ju kört platsliggning utifrån tänket att han "bara" ska ligga, jag har bara belönat verbalt och inte gått fram och stört han, det har ju funkat hittills....belönar inte heller med kamp, utan bara godis och lugn. Vill inte ha en hund som "poppar" så fort det händer något utan an hund som ligger tryggt oavsett vad som händer.
Annars verkar hans vilja att vara tillags helt outtömlig, herregud, jag skulle kunna träna jämt! Och hur länge som helst! Nu förstår jag vad folk menar att det är roligt att träna hund! Jag skulle kunna träna varje kväll! Han köper ALL belöning, bollar, kamp, godis, jakt, socialt!
I morgon är det in.off. utställning, bara för att träna och för att det är hemmaklubben! Men han är själv i sin ras, så han blir väl iaf BIR :)
Just de.....glömde ju en sak.....vårt hem är nu lite fattigare på skor, närmare bestämt 2 par, eller 2,5 för att vara exakt, mina jesus-sandaler och Nicklas converse är tyvärr numer förpassade till sopkorgen...Nicklas teva går att använda, men är lite naggade i kanten... *morr* Sen är vi några tidingar fattigare också, och så är leklådan ett minne blott! Han läser tidningen väldigt våldsamt, och leklådan var mycket finfördelad!! Så nu har vi införskaffat en gäng kompostgaller, 8 stycken och byggt en hage åt lilla pallervanten :( har ingen lust att komma hem till ett hem som är mer "Spajkat"....! Ett inslag av trots??
Hade jag inte vetat att han får jobba och utlopp för sin energi så hade jag lätt tänkt att han var understimulerad, men jag tror inte han är det??? Eller???
DIZNI-
Hon har kommit in i en period som är helt underbar! Jobbar på och kämpar finfint för belöning, har kört dutt i snöre på lydnadsplanen och jäklar vilket drag! Morrar och tillkämpar sig som tusan.
I spåret idag fick hon synretning, inte direktpåsläpp utan jag hade stått i skogen och fipplat med en handske som hon fick se innan jag satte in henne i bilen igen. Hon hade en klar minnesbild av handsken, men när vi kom fram så struntade hon i handsken och gick rakt på spåret?! Jag hängde glatt på! Sen hade vi en liten tapp där hon sprang och där hon åt massa guck...jag frågade henne lite skarpt: VAD håller du på med? Hon tittar upp på mig och återgår till "mitt" spår! Plockade apporten fint och sen blir det drag i linan, jag får nästan jogga med henne, på typ 17 meters håll! Hon travade sååååå fint fram, i vanlig ordning slog hon i vinklarna, men löste det hela själv. I vänstervinklar slår hon åt höger....men hittar alltid tillbaka!
När jag la hennes spår så gick jag och funderade på annat, tänkte framtid o lite så....så rätt som det är så är jag lite vilse?!?!???? Jag gick en stund till och rätt som det är så kom jag ut på ett ställe typ 2 km från bilen?!?? Av förklarliga skäl spårade vi inte hela vägen......
Iaf så var det en fröjd att spåra med henne idag, jag litade helt och fullt på henne och lät henne verkligen jobba självständigt, sa inte ett ljud, varken vid upptaget eller apporterna! Men det är drygt att gå på 10 meters lina, blir lätt väldigt trassligt då....Men nu hoppas vi denna trend håller i sig!
På vägen tillbaka körde vi lite lydnad i skogen, lite inkallningar och fot, fast jag kallar det för "här" istället för att inte blanda ihop det med lydnadsplanen, hon tyckte det var kul att köra inkallning över stock o sten, platsliggning och lite kryp körde vi också, nu hade jag ju belöning a´la de lux! Baconost på tub.....men vad gör man inte för att krama ur det bästa :)
Nu har det ju gått x antal månader sen vi hade SÖF i Falun och jag fick mig en tankeställare, och om jag får säga det själv så tycker jag vi kommit en bit på väg iaf!
Dizni fick också ett spår på terränghoppningsbanan, även där gick jag på långlina, lite svårare terräng, framförallt om det blir massa spring så blir det massa spring och då hamnar hon lååångt bort från spåret....Men hon löste det bra, hon gick ju inte exakt där jag gått, men hon löste uppgiften, hittade pinnarna och går på ett ungefär där jag gått. Hon spårar liksom typ, här är det...här är det inte....här är det....här är det inte, hon kollar liksom av var det INTE går innan hon tuffar vidare!
Tänk vad fel vi gjort under alla hennes år, eller fel och fel vet jag inte, vi har bara gjort lite annorlunda! Vi har ju kört på modellen konkurrens, konkurrens från oss både på själva spåret och på apporterna, hon fick inte gå innan hon fått tillåtelse och när vi sett en apport så har vi kastat oss fram för att sno den före henne. Vi har varit helt eniga om att detta var modellen för henne, men nu känns detta mer naturligt!! Att spinna på hennes självständighet och låta henne få utlopp för den i spåret.
GLÖMDE JU?!?!
Jo, herregud, jag glömde ju en sak.....! Vi var ju på bröllop på Rådmansö utanför Stockholm, vi åkte tidigt på dagen för att hinna ner och aktivera hundarna lite, tänkte lägga spår, beroende på hur det såg ut där vi skulle bo. Det visade sig att terrängen var perfekt för spår! Jag stövlade iväg, gjorde en uppstart, gick iväg och tänkte att jag skulle testa att gå in i ett litet förråd, över en stol och lade en apport där inne och sen ut igen, vinklade ut på en stor gräsyta, upp på en bänk och vidare mot skogsbrynet......och DÄR låg den, min största skräck här i livet!! En ORMJ*VEL!!!!!!!!, bara någon meter framför mig! Jag gav upp ett litet fjortis-skrik och hoppade nån meter bakåt i ren skräck, ormen slingrar iväg in mot skogen, det var en snok, men dryga halvmetern lång och ett par cm fet!! Bläääääää! Jag står kvar och försöker andas en stund, tittar mig omkring för att kolla om nån såg mig.....varpå Nicklas från stugan ropar: Hittade du orm eller???? Behöver jag säga att spåret fick en vinkel just där???? Iaf så fortsatte jag lägga mitt spår, men efter det hade jag lite svårt att komma ihåg var jag gått!
Nicklas fick lägga till Dizni......
Jag skulle spåra med Spajk, men hade Nicklas med som säkrare :) På samma ställe som sist skickar jag fram Nicklas i en Y-formering, men jag hinner se den före han, då ligger ormj*veln och spanar på oss med högt huvud, ungefär precis där spåret går, Spajk ser den inte, utan spårar vidare....jag klatchar till ormj*veln med linan, men han ligger minsann kvar?!?? Jag ropar in Spajk och vi gör ett upptag igen och fortsätter spåret...
Nicklas går fram och kollar på den, och intygar att den faktiskt var säkert drygt halvmetern lång och ett par cm fet, han hade lite svårt att tro mig när jag berättade...
jaja, nu har jag nog inte glömt något! På återseende!
Kommentarer
Trackback
