Vilka spårhundar!!!
Hejhopp
Vilket skrytinlägg detta kommer bli :)
Börjar med gårdagens övning, som var halvdag hundträning och eftermiddag var lite bly i luften och krutdoften låg tät, en dag heeelt i min smak med andra ord!!
Focus låg på spår, både för Spajk men framförallt med Dizni! Började med att lägga ett konkurrensspår där Ludde skulle gå det ena och Dizni det andra, lite korsande spår och spåren tät bredvid för att få lite känsla av att "om inte jag spårar så kanske HAN tar mitt spår och mina grejer", sen lade vi ett typ jaktspår där Irene gick ut ett spår, snitslade slutet för att sedan gå tillbaka en dryg timme senare och "koppla ihop" med en avslutande del och ligga själv som slut. Sen var det en kort patrullering med spårupptag och uppföljning av spåret.
Konkurrensspåret gick bra, mycket av fokus ligger på att hon själv ska få bestämma, hon ska helt enkelt bli lika kaxig i spåret som hon är annars! Dock märktes det inte så mycket av konkurrensen, hon blev mer förbryllad än ivrig, men det gick bra för oss iaf, ett bra tempo och jättebra apporteringsjobb med apporterna! Ingen tvekan vid vinklarna och samma beteende som förra gången, även om hon gått bredvid spåret så gick hon tillbaka till kärnan och "kollade" av bakåt i spåret så hon inte missat något, ett tecken på noggranhet???
Spåret med ett nyare slut hade vi rejäl störning i...dels var det enduroåkare som kört i spåret och som stått/stod bredvid spåret, sen kommer det folk gående på en stig, samtidigt som Irene "kopplar på" den nyare delen...Dizni tog spåret jättefint och spårade med bra tempo, dock önskar jag mer tryck i spåret...kanske ett synintryck hade varit bra där?! Iaf så kommer fram till stället med nyare delen och där blev hon mer eftertänksam än taggad, hade trott hon skulle öka tempot när det blev färskare, men icke?! Nu var det ju störning som hette duga, men iaf så tar vi oss sakta men säkert fram emot Irene som precis innan vi är framme gör en liten flyckt så Dizni fick jaga, ett mycket bra slut för hennes del!!!
Irene och jag hade en bra diskussion om varför hon inte riktigt "vågar" ta initiativet i spåret, fick lite tankar att fundera på....den avslutande patrulleringen gjorde vi i koppel, likaså spåret...där syntes att hon inte tycker det är okej att ta upp/spåra i koppel, det måste vi träna på!! Nu är hon alldelles för fäst vid selen som spårredskap och tycker väl inte att det är okej att spåra/dra i kopplet?! Måste fundera och träna mer! Spåra mer i koppel och få henne att våga ta för sig. Mer motivation så hon lär sig att det lönar sig att följa spåret, för då löser vi ju alla problem :) Enkelt va???
Patrulleringen gjorde hon också jättefint, hon går fint på stigen och kollar båda sidor i ett bra tempo, hon vindade tidigt spåret, men vågar inte följa??!?? Jättemärkligt, detta MÅSTE vi hitta en lösning på! Iaf så hittade vi spåret och fick henne, utan kommando, att följa spåret och hitta slutet, så det blev bra, men en riktig tankeställare blev det!
Efter förra övningen fick jag mig en riktig tankeställare, och ransakade mitt spårtränande och konstaterade att det var ett tag sen hon fick någon riktig motiverande övning, bara spårat på liksom och lagt alla dåliga spår åt sidan och tänkt att det var en tillfällighet utan att se hur helheten sakta men säkert blivit sämre! Men nu har vi definitivt nått botten och det kan och SKA bli bättre!
Spajk fick ett rätt kort spår, 400 meter och rätt tätt med apporter, dels ville jag kolla hans markeringar och sen var det lite endurospår med typ sten i spåret så jag ville kolla lite underlagsskifte också, hittade lite vatten också, så det var varierat trots att det var rätt kort. Han sittmarkerade alla föremål jättefint, på ett ställe hade jag tryckt ned en platshäst i blåbärsriset, han letade och letade och letade, men markerade inte förrän han verkligen hade lokaliserat föremålet, det var BRA! Sen sprang han lite vid terrängskiftena, det kom en rejäl regnskur också, så han blev lite störd av det. Men ett bra spår med finfina markeringar!
Spajk fick sedan komma ut och miljöträna....inga problem varken på skjutbanan eller med folket!
Idag har vi haft elitspår på klubben, upp tidigt och lägga spåret, lite väntan på den tävlande innan det var dax att släppa på, "min" tävlande kom iväg fint, alltid skönt. Nina berättade att det var ett spår över, det var en tävlande som inte dök upp *morr* hur f-n tänker man då??? Nu har vi som arrangörer lagt tid på att snitsla spåret innan, en spårläggare har gått upp jättetidigt för att lägga spåret, och så bara uteblir människan?!??? När man VET att det finns reserver att ringa till som gärna vill vara med...Usch vad sur jag blir, det är så respektlöst mot arrangörerna OCH mot de tävlande som stod på reservlistan! Jaja, det fanns ett spår över...1,5 km långt, 8 apporter och liggtid på drygt 3 timmar....frågan var Spajk eller Dizni!? För och nackdelar....jag bestämde till slut att jag skulle testa gränsen med Spajk!
Gjorde direktpåsläpp och hängde på efter bästa förmåga, spåret snirklade sig fram i terrängen..men inga apporter?! hm..... hittade en efter en stund som han fint markerade! Fortsatte i bra tempo, hittade ytterligare en pinne och jag tänke: Jag kör på tills han tröttnar.... jo, eller hur??? Jag hade bra koll på var vi var, och spåret gick upp och ner och vi hittade totalt 4 små apporter och så tillslut hittade vi även slutföremålet!! Jag tittar på klockan och ser att vi varit ute 25 minuter! Stundtals lite flamsig och det hade varit intressant med gps för att se hur vi tagit oss runt jämfört med spåret, men vi hittade pinnar och jag såg lite snitslar som låg kvar, så vi var ju på det stora hela på rätt spår iaf! Han markerade säkert fler pinnar genom att "frysa", men jag missade helt enkelt dom :( Jag är i alla fall suuuuuuuuuuuuuupernöjd! 11 månader gammal!! Ja, för andra kanske det är småpotatis och vardagsmat, men jämfört med fröken D är han ju en gudomlig spårhund!! Lite att slipa på såklart, men han har ju en vilja att följa en vittring och plocka upp det som ligger i vittringen!
Nu ligger han utslagen här bredvid mig, dels gårdagen som inte innebar så mycket vila, och så dagens prövning! Dizni har parkerat i fotöljen och lyfter inte ens på huvudet när jag passerar...skönt!
I morgon ska vi ta oss upp till klubben och verkligen ta tag i platsliggning med andra hundar! Dizni ska kanske få sig nån bra motivationsövning...tips mottages tacksamt, förutom dom som står i Langeströms häfte, för dom kan vi redan ;)
På återseende!!
Vilket skrytinlägg detta kommer bli :)
Börjar med gårdagens övning, som var halvdag hundträning och eftermiddag var lite bly i luften och krutdoften låg tät, en dag heeelt i min smak med andra ord!!
Focus låg på spår, både för Spajk men framförallt med Dizni! Började med att lägga ett konkurrensspår där Ludde skulle gå det ena och Dizni det andra, lite korsande spår och spåren tät bredvid för att få lite känsla av att "om inte jag spårar så kanske HAN tar mitt spår och mina grejer", sen lade vi ett typ jaktspår där Irene gick ut ett spår, snitslade slutet för att sedan gå tillbaka en dryg timme senare och "koppla ihop" med en avslutande del och ligga själv som slut. Sen var det en kort patrullering med spårupptag och uppföljning av spåret.
Konkurrensspåret gick bra, mycket av fokus ligger på att hon själv ska få bestämma, hon ska helt enkelt bli lika kaxig i spåret som hon är annars! Dock märktes det inte så mycket av konkurrensen, hon blev mer förbryllad än ivrig, men det gick bra för oss iaf, ett bra tempo och jättebra apporteringsjobb med apporterna! Ingen tvekan vid vinklarna och samma beteende som förra gången, även om hon gått bredvid spåret så gick hon tillbaka till kärnan och "kollade" av bakåt i spåret så hon inte missat något, ett tecken på noggranhet???
Spåret med ett nyare slut hade vi rejäl störning i...dels var det enduroåkare som kört i spåret och som stått/stod bredvid spåret, sen kommer det folk gående på en stig, samtidigt som Irene "kopplar på" den nyare delen...Dizni tog spåret jättefint och spårade med bra tempo, dock önskar jag mer tryck i spåret...kanske ett synintryck hade varit bra där?! Iaf så kommer fram till stället med nyare delen och där blev hon mer eftertänksam än taggad, hade trott hon skulle öka tempot när det blev färskare, men icke?! Nu var det ju störning som hette duga, men iaf så tar vi oss sakta men säkert fram emot Irene som precis innan vi är framme gör en liten flyckt så Dizni fick jaga, ett mycket bra slut för hennes del!!!
Irene och jag hade en bra diskussion om varför hon inte riktigt "vågar" ta initiativet i spåret, fick lite tankar att fundera på....den avslutande patrulleringen gjorde vi i koppel, likaså spåret...där syntes att hon inte tycker det är okej att ta upp/spåra i koppel, det måste vi träna på!! Nu är hon alldelles för fäst vid selen som spårredskap och tycker väl inte att det är okej att spåra/dra i kopplet?! Måste fundera och träna mer! Spåra mer i koppel och få henne att våga ta för sig. Mer motivation så hon lär sig att det lönar sig att följa spåret, för då löser vi ju alla problem :) Enkelt va???
Patrulleringen gjorde hon också jättefint, hon går fint på stigen och kollar båda sidor i ett bra tempo, hon vindade tidigt spåret, men vågar inte följa??!?? Jättemärkligt, detta MÅSTE vi hitta en lösning på! Iaf så hittade vi spåret och fick henne, utan kommando, att följa spåret och hitta slutet, så det blev bra, men en riktig tankeställare blev det!
Efter förra övningen fick jag mig en riktig tankeställare, och ransakade mitt spårtränande och konstaterade att det var ett tag sen hon fick någon riktig motiverande övning, bara spårat på liksom och lagt alla dåliga spår åt sidan och tänkt att det var en tillfällighet utan att se hur helheten sakta men säkert blivit sämre! Men nu har vi definitivt nått botten och det kan och SKA bli bättre!
Spajk fick ett rätt kort spår, 400 meter och rätt tätt med apporter, dels ville jag kolla hans markeringar och sen var det lite endurospår med typ sten i spåret så jag ville kolla lite underlagsskifte också, hittade lite vatten också, så det var varierat trots att det var rätt kort. Han sittmarkerade alla föremål jättefint, på ett ställe hade jag tryckt ned en platshäst i blåbärsriset, han letade och letade och letade, men markerade inte förrän han verkligen hade lokaliserat föremålet, det var BRA! Sen sprang han lite vid terrängskiftena, det kom en rejäl regnskur också, så han blev lite störd av det. Men ett bra spår med finfina markeringar!
Spajk fick sedan komma ut och miljöträna....inga problem varken på skjutbanan eller med folket!
Idag har vi haft elitspår på klubben, upp tidigt och lägga spåret, lite väntan på den tävlande innan det var dax att släppa på, "min" tävlande kom iväg fint, alltid skönt. Nina berättade att det var ett spår över, det var en tävlande som inte dök upp *morr* hur f-n tänker man då??? Nu har vi som arrangörer lagt tid på att snitsla spåret innan, en spårläggare har gått upp jättetidigt för att lägga spåret, och så bara uteblir människan?!??? När man VET att det finns reserver att ringa till som gärna vill vara med...Usch vad sur jag blir, det är så respektlöst mot arrangörerna OCH mot de tävlande som stod på reservlistan! Jaja, det fanns ett spår över...1,5 km långt, 8 apporter och liggtid på drygt 3 timmar....frågan var Spajk eller Dizni!? För och nackdelar....jag bestämde till slut att jag skulle testa gränsen med Spajk!
Gjorde direktpåsläpp och hängde på efter bästa förmåga, spåret snirklade sig fram i terrängen..men inga apporter?! hm..... hittade en efter en stund som han fint markerade! Fortsatte i bra tempo, hittade ytterligare en pinne och jag tänke: Jag kör på tills han tröttnar.... jo, eller hur??? Jag hade bra koll på var vi var, och spåret gick upp och ner och vi hittade totalt 4 små apporter och så tillslut hittade vi även slutföremålet!! Jag tittar på klockan och ser att vi varit ute 25 minuter! Stundtals lite flamsig och det hade varit intressant med gps för att se hur vi tagit oss runt jämfört med spåret, men vi hittade pinnar och jag såg lite snitslar som låg kvar, så vi var ju på det stora hela på rätt spår iaf! Han markerade säkert fler pinnar genom att "frysa", men jag missade helt enkelt dom :( Jag är i alla fall suuuuuuuuuuuuuupernöjd! 11 månader gammal!! Ja, för andra kanske det är småpotatis och vardagsmat, men jämfört med fröken D är han ju en gudomlig spårhund!! Lite att slipa på såklart, men han har ju en vilja att följa en vittring och plocka upp det som ligger i vittringen!
Nu ligger han utslagen här bredvid mig, dels gårdagen som inte innebar så mycket vila, och så dagens prövning! Dizni har parkerat i fotöljen och lyfter inte ens på huvudet när jag passerar...skönt!
I morgon ska vi ta oss upp till klubben och verkligen ta tag i platsliggning med andra hundar! Dizni ska kanske få sig nån bra motivationsövning...tips mottages tacksamt, förutom dom som står i Langeströms häfte, för dom kan vi redan ;)
På återseende!!
mer spår....och allmänlydnadspasset!
Ja, trots att jag egentligen borde skriva min vetenskapliga uppsats sitter jag här...men jag ser det som uppvärmning av fingrarna ;)
Igår var det instruktörskurs och vi körde igenom allmänlydnadspasset med våra hundar, jag körde Spajk då Dizni har lite problem med momentet "möte på naturstig"....nu vet jag att hon hade fixat det galant, och i efterhand var det korkat av mig att inte köra henne :( Spajk och jag fick lite att träna på, bl.a. transport till och från bilen då hunden skall befinna sig bredvid eller bakom föraren, spajk tyckte man skulle gå i sträckt koppel...så det får vi träna på! Likaså passiviteten som gjordes i grupp med ca 5 andra hundar och massa folk....han lade sig ner efter typ 1 minut, men det räckte inte, inte heller togs det hänsyn till att han "bara" är 11 månader...å andra sidan så är ju faktiskt passivitet något dom SKA kunna....men när tiden hade gått ut och vi stod kvar och pratade lade han sig ner och drog en djuuuup suck, så då hade han kopplat av på riktigt, synd bara att momentet var slut då?!
Jag fick mer eller mindre "order" på att börja träna passivitet....han gjorde en "all-in" när vi skulle köra ett eget moment och sprang både över tunneln, över A-hindret, under A-hindret och genom tunneln....Jaja, han fick ett litet frispel helt enkel, men låg sedan rätt lugnt och fint när jag sade åt honom....Jag upplever inte han alls som stressad, den senaste tiden har han verkligen inte fått utlopp för sin energi då det varit mycket tid hemma....så det var lite som ett öppna korken på en skakad champagneflaska, dock av fiiiiin årgång :P
Han gjorde många moment jättebra, bl.a. sittande med störning där det satt 5 hundar runt omkring och det gick folk runt och "störde" kastade leksaker och hade hundar med, så där fick han plus i kanten!
Fröken D fick komma ut och visa lite "mellan" där hon går mellan mina ben, både framåt, bakåt och åt sidorna, vi visade också lite hur vi "framrycker" med hund och där hon kryper in mellan mina ben när jag går ner på huk :) Dizni fattar nog inte riktigt allvaret i det utan tycker mest att det är en urkul lek, jag tycker också det är fånigt roligt ;)
Instruktörskursen är så rolig!!!! Ett riktigt riktigt gott gäng människor, alla med olika erfarenheter av hund, men ändå är vi öppna och ärliga i våra diskussioner och klimatet är öppet och vi lyfter åsikter och konstaterar att "jag tycker inte som du, men vi båda kan ha rätt" vilket ät jätteskönt!
Efter kursen åkte jag ut i skogen och snitslade elitspår, i min planering hade jag ritat EXAKT på kartan hur jag skulle gå, mätt med linjal och räknat ut avståndet mellan apporterna exakt på metern....hade telefonen med som extra avståndsmätare och det kändes jättebra! Ett jättefint spår jag mer än gärna skulle gå själv! Jag insåg när jag gick där vilket fantastiskt verktyg kartan än! Att få en exakt bild av omgivningarna, fast utan att behöva springa runt själv och titta?! Jag gillar kartor......! Känns tryggt på nått sätt! GPS, släng dig i väggen ;)
Jag hade lagt spår åt herr studs och fröken d också, D fick ännu ett motivationsspår, liggtiden blev dock typ 1,5 timme vilket inte var meningen, men strunt samma! Det hon gjode bra var att hon, när hon hade gått av spåret i vittringen, vände tillbaka till kärnan och "kollade" bakåt i spåret innan hon fortsatte framåt, jag tolkar det som ett tecken på att hon VILL hålla sig i kärnan, eller?!?? Jag tror det iaf! Hon markerade en snitsel också, jag köpte såklart det och belönade. Hon vindade lite men hade t.o.m. lite galopp när hon tog sig tillbaka till kärnan efter några meters vindande! Härligt! Jag gick längst bak i linan utan att störa och lät henne jobba självständigt. Känns gott!
Spajken då?? Ja, han har ju världens vimsigaste matte....han är för snabb för att spåra i lina :( iaf i upptaget OM han inte fäst utan vill springa tillbaka och kolla, det såg ju för f-n ut som ett spindelnät i skogen?! Snacka om trassel!!!! Han stod ju tillslut insnurrad under en gran och hoppade för att komma framåt.... Nåja, fram till linan satte stopp hade han ett underbart fokus, jag hade noggrant "paketerat ihop han" och inte tillåtit något flams alls, utan lungt och fint fot fram till påsläpp. Upptaget var inga tendenser till bakspår, men jag lägger ner detta med upptag en stund, det blir liksom så stökigt! Han har svårt att fästa utan att springa, så jag vill få bort springet först överlag i spåret innan jag kör vidare på upptagen....
När vi väl kommit iväg så blev han konfunderad vid apporterna som jag tryckt ner i mossan, den första "dödade" han och plockade sen upp den :(
Sen spikade han en vinkel så jag blev tårögd :P Men sen kom dagens stoooora mysterium?! Han kom till ett parti skog där han bara sprang, fram och tillbaka, än hit än dit?!? Anledning?? ingen aning, min fundering/gissning är att han hittade gammal vittring från de som snitslat tävlingsspåret vi korsat och att det var det som ställde till det för han, det var också i en liten sänka, så inte vet jag?! Jag gick tillbaka och tog upp det igen, men samma visa igen, då tog jag honom framåt i spåret och "slog" över spåret och då tog han upp det igen?! Jag tänkte lika som jag hade gjort på tävling, först slå bakåt och ta upp det igenom och hoppas på att det funkar, sen att slå framåt och hoppas att det inte är en vinkel han slår i! Jaja, hur som helst så kom vi vidare.
Rätt som det är bara sätter han sig, tittar lite på mig och stirrar sen i backen?!?! Det tog ungefär en mikrosekund innan jag fattar vad han just gjorde, han markerade en apport, HELT utan hjälp eller "dödande"?!?!?!?! *Gullstuds*
Samma visa med nästa apport, heeeeelt utan hjälp! Gissa om jag var i sjunde himmelen???????
På slutet, enligt kartan var spåret typ 500 meter, blev han lite trött och höll därför ett jättefint tempo sista biten i spåret, gick i kärnan utan att fuska eller slå något alls ;) Sista apporten lät jag han få när han markerade så fint, han var stolt som en tupp när han sprang omkring med sin snusdosa i munnen!
Ja, det var väl allt i hundväg som hänt sedan sist?!?
Tror föresten lilla Spajk har lite hormoner i omlopp, är lite yvig och "störig", men det kan lika gärna bero på den ofrivilliga vilan?! Tycker mig märka att han är lite värmekänslig också, inte bra! Får träna på det....
tjingeling!
PS. bara så ni vet så är kommentarsfunktionen öppen även på denna blogg ;) DS.
Igår var det instruktörskurs och vi körde igenom allmänlydnadspasset med våra hundar, jag körde Spajk då Dizni har lite problem med momentet "möte på naturstig"....nu vet jag att hon hade fixat det galant, och i efterhand var det korkat av mig att inte köra henne :( Spajk och jag fick lite att träna på, bl.a. transport till och från bilen då hunden skall befinna sig bredvid eller bakom föraren, spajk tyckte man skulle gå i sträckt koppel...så det får vi träna på! Likaså passiviteten som gjordes i grupp med ca 5 andra hundar och massa folk....han lade sig ner efter typ 1 minut, men det räckte inte, inte heller togs det hänsyn till att han "bara" är 11 månader...å andra sidan så är ju faktiskt passivitet något dom SKA kunna....men när tiden hade gått ut och vi stod kvar och pratade lade han sig ner och drog en djuuuup suck, så då hade han kopplat av på riktigt, synd bara att momentet var slut då?!
Jag fick mer eller mindre "order" på att börja träna passivitet....han gjorde en "all-in" när vi skulle köra ett eget moment och sprang både över tunneln, över A-hindret, under A-hindret och genom tunneln....Jaja, han fick ett litet frispel helt enkel, men låg sedan rätt lugnt och fint när jag sade åt honom....Jag upplever inte han alls som stressad, den senaste tiden har han verkligen inte fått utlopp för sin energi då det varit mycket tid hemma....så det var lite som ett öppna korken på en skakad champagneflaska, dock av fiiiiin årgång :P
Han gjorde många moment jättebra, bl.a. sittande med störning där det satt 5 hundar runt omkring och det gick folk runt och "störde" kastade leksaker och hade hundar med, så där fick han plus i kanten!
Fröken D fick komma ut och visa lite "mellan" där hon går mellan mina ben, både framåt, bakåt och åt sidorna, vi visade också lite hur vi "framrycker" med hund och där hon kryper in mellan mina ben när jag går ner på huk :) Dizni fattar nog inte riktigt allvaret i det utan tycker mest att det är en urkul lek, jag tycker också det är fånigt roligt ;)
Instruktörskursen är så rolig!!!! Ett riktigt riktigt gott gäng människor, alla med olika erfarenheter av hund, men ändå är vi öppna och ärliga i våra diskussioner och klimatet är öppet och vi lyfter åsikter och konstaterar att "jag tycker inte som du, men vi båda kan ha rätt" vilket ät jätteskönt!
Efter kursen åkte jag ut i skogen och snitslade elitspår, i min planering hade jag ritat EXAKT på kartan hur jag skulle gå, mätt med linjal och räknat ut avståndet mellan apporterna exakt på metern....hade telefonen med som extra avståndsmätare och det kändes jättebra! Ett jättefint spår jag mer än gärna skulle gå själv! Jag insåg när jag gick där vilket fantastiskt verktyg kartan än! Att få en exakt bild av omgivningarna, fast utan att behöva springa runt själv och titta?! Jag gillar kartor......! Känns tryggt på nått sätt! GPS, släng dig i väggen ;)
Jag hade lagt spår åt herr studs och fröken d också, D fick ännu ett motivationsspår, liggtiden blev dock typ 1,5 timme vilket inte var meningen, men strunt samma! Det hon gjode bra var att hon, när hon hade gått av spåret i vittringen, vände tillbaka till kärnan och "kollade" bakåt i spåret innan hon fortsatte framåt, jag tolkar det som ett tecken på att hon VILL hålla sig i kärnan, eller?!?? Jag tror det iaf! Hon markerade en snitsel också, jag köpte såklart det och belönade. Hon vindade lite men hade t.o.m. lite galopp när hon tog sig tillbaka till kärnan efter några meters vindande! Härligt! Jag gick längst bak i linan utan att störa och lät henne jobba självständigt. Känns gott!
Spajken då?? Ja, han har ju världens vimsigaste matte....han är för snabb för att spåra i lina :( iaf i upptaget OM han inte fäst utan vill springa tillbaka och kolla, det såg ju för f-n ut som ett spindelnät i skogen?! Snacka om trassel!!!! Han stod ju tillslut insnurrad under en gran och hoppade för att komma framåt.... Nåja, fram till linan satte stopp hade han ett underbart fokus, jag hade noggrant "paketerat ihop han" och inte tillåtit något flams alls, utan lungt och fint fot fram till påsläpp. Upptaget var inga tendenser till bakspår, men jag lägger ner detta med upptag en stund, det blir liksom så stökigt! Han har svårt att fästa utan att springa, så jag vill få bort springet först överlag i spåret innan jag kör vidare på upptagen....
När vi väl kommit iväg så blev han konfunderad vid apporterna som jag tryckt ner i mossan, den första "dödade" han och plockade sen upp den :(
Sen spikade han en vinkel så jag blev tårögd :P Men sen kom dagens stoooora mysterium?! Han kom till ett parti skog där han bara sprang, fram och tillbaka, än hit än dit?!? Anledning?? ingen aning, min fundering/gissning är att han hittade gammal vittring från de som snitslat tävlingsspåret vi korsat och att det var det som ställde till det för han, det var också i en liten sänka, så inte vet jag?! Jag gick tillbaka och tog upp det igen, men samma visa igen, då tog jag honom framåt i spåret och "slog" över spåret och då tog han upp det igen?! Jag tänkte lika som jag hade gjort på tävling, först slå bakåt och ta upp det igenom och hoppas på att det funkar, sen att slå framåt och hoppas att det inte är en vinkel han slår i! Jaja, hur som helst så kom vi vidare.
Rätt som det är bara sätter han sig, tittar lite på mig och stirrar sen i backen?!?! Det tog ungefär en mikrosekund innan jag fattar vad han just gjorde, han markerade en apport, HELT utan hjälp eller "dödande"?!?!?!?! *Gullstuds*
Samma visa med nästa apport, heeeeelt utan hjälp! Gissa om jag var i sjunde himmelen???????
På slutet, enligt kartan var spåret typ 500 meter, blev han lite trött och höll därför ett jättefint tempo sista biten i spåret, gick i kärnan utan att fuska eller slå något alls ;) Sista apporten lät jag han få när han markerade så fint, han var stolt som en tupp när han sprang omkring med sin snusdosa i munnen!
Ja, det var väl allt i hundväg som hänt sedan sist?!?
Tror föresten lilla Spajk har lite hormoner i omlopp, är lite yvig och "störig", men det kan lika gärna bero på den ofrivilliga vilan?! Tycker mig märka att han är lite värmekänslig också, inte bra! Får träna på det....
tjingeling!
PS. bara så ni vet så är kommentarsfunktionen öppen även på denna blogg ;) DS.
Mer spår, ömsom vin ömsom vatten!
Ja, av olika anledningar så har inte heller denna blogg uppdaterats....dels har det inte tränats nå nämnvärt och sen har vi ju då ingen uppkoppling....
Men igår då blev det lite gjort iaf!
Efter vår KFÖ tog jag mig en rejäl funderare på VAD som gått snett i spårarbetet med Dizni, för något är snett och det måste vi försöka lösa om jag ska ha henne kvar i tjänst. Jag minns hur jag jobbade med spåret när hon var valp, och att vi gjorde efter alla konstens regler men ändå har det gått snett någonstans, hon har liksom inte viljan att följa markbunden vittring, hon vindar gärna och genar när hon kan. Hon plockar apporterna fint och leker bra med dom, så jag tycker att hon borde koppla ihop apporterna med spåret?! Men icke....
Igår fick vi till en riktigt bra övning, jag höll Dizni som fick smaka lite mjukost, jag slängde sedan iväg tuben till Åsa som stod en bit ut i skogen, Åsa tog tuben och gick iväg en bit och Dizni fick synretning, sen satte jag DIzni i bilen ca 5 minuter innan jag sedan selade på och släppte iväg, hon typ galopperade fram i spåret, utan att vinda och tog Åsa jättebra och t.o.m. galopperade fram sista metrarna, jag var jättepassiv som förare och gick längst bak i linan utan att säga ett ord och lät figgen belöna, Dizni klättrade runt på Åsa och hade jättekul och fick lite ost blandat med gos, så hon var i himmelriket :)
Sen fortsatte Åsa ytterligare en bit i skogen, över en skjutvall och vidare ca 50 meter och Dizni fick nästan ett direktpåsläpp, men iom att Åsa klättrat över vallen så hade hon ingen hjälp av synen utan var tvungen att använda nosen. Jag trodde hon skulle vinda men hon valde att spår, vilket jag gillar :)
Hon spårade ända fram till Åsa, som gömt sig bakom ett träd, Dizni blev nästan lite rädd när hon spårade rakt in i Åsa, så hon vindade ju iaf INTE för då hade hon nog sett Åsa sitta där....
Vi resonerade en del under KFÖ´n om frökens spår och vi enades om att släppa allt vad liggtider heter ett tag framöver, bara jobba motivation motivation motivation, för spåra långt gör hon bara hon vet att det lönar sig, och jag vet att hon spårat spår som är dygnsgamla, så det kan hon också....Vi hade en period då vi jobbdae riktigt mycket med spåren jag och Nicklas och att vi då fick upp hennes motivation genom olika övningar, så det gäller väl bara att påminna sig själv om att träning är en färskvara och att hon aldrig kommer bli den ultimata spårhunden utan en "lagom" spårhund som löser uppgiften men inge mer.
I HV är ju liggtiden oftast begränsad till ca 1 timme, och det är väl där vi får sätta gränsen då...men som sagt just nu ligger fokus på att höja hennes motivation i spåret! Jag tror mig veta hur jag ska göra och det återstår att se om det funkar, själva bevakningsarbetet har ju fått ett rejält uppsving nu när vi själva hållit kurs och hon fått regelbunden träning så det är bara att hoppas att spåret går åt samma håll! Det kanske kan tyckas märkligt att "sätta en gräns" på liggtiden, men just här och nu känns det skönt för MIN del att ha den gränsen!
Den största läxan har dock JAG som förare, och det är att lite på min hund, det är verkligen inte lätt då vi så ofta har misslyckats och det har blivit tok, sen är jag ju lite hetlevrad till sinnet och gärna blir arg, vilket inte direkt underlättar....det som dock är lite märkligt är att jag inte alls känner igen den überdominanta patrullhunden i spåret, med den dominands och självkänsla hon har i vardagen så borde spåret vara en piece of cake för henne, att i egen takt och självständigt få jobba sig framåt, utan påverkan från mig BORDE ju passa henne? Men jag får ta på mig det helt och hållet som förare....klart hon ínte lite på sig själv när hon blir tillrättavisad av en arg matte som tror sig veta var spåret går???
Vi hann ytterligar ett spår igår kväll, men den positiva minnesbilden av förra spåret så gjorde hon ett finfint upptag, framspår utan att ens kolla av åt fel håll, spårade snabbt och målmedvetet hittade apporten, kom in med den, fick sin godis och sen lekte vi lite med apporten, sen fortsatte vi och DÅ börjar hon spåra vilt....jag ser DIREKT att detta är inte mitt spår utan något annat, vilket iof var bra att jag såg men inte så kul....jag blir dock INTE arg utan funderar på hur jag ska göra, att försöka få henne att ta mitt spår igen var ju liksom inte att drömma om, att låta henne vinda sig till apporten blir ju också fel.... Jag dividerar lite mad Camilla som går med (klockan var typ 22.30 och det var hyffsat mörkt i skogen....i björnmarker dessutom) Camilla ser då att jag satt en snitsel en bit ned i en sänka, så jag släpar med mig Dizni dit och vad händer? Jo, hon sänker nosen, lugnar sig och fortsätter följa MITT spår?!?!?!?!?!?! Visst har hon koll på viltdoften, men hon VÄLJER att följa mitt spår, hon tar vinkeln klockrent och tar sista apporten, som inte är sådär jätteintressant för hon står i sträckt koppel och håller koll på viltet, som vi måste skrämt iväg när vi gick ut för aldrig har jag sett henne sååååå taggad på vilt, det var ju inga problem att se att hon släppt "mitt" spår...
Trots att hon tog vilt så valde hon alltså att fortsätta i mitt spår, jag blev inte arg utan bara lugnt och fint tog henne åt det håll spåret låg....en framgång som heter duga och jag är så nöjd!!!!! Det känns som vi kommer fixa detta, jag o lilla fröken!
Spajken då? jo han fick ett upptag som han flamsade lite i, jag var lite stressad över att det var mörkt och att Camilla så snällt hade stannat och spårat med mig fast hon hade sambo och barn hemma.....jag lät han flamsa på, eller flams o flams, han slog ungefär en meter (50 cm på varje sida) över spåret, gör finfina markeringar av apporterna, inte alls mycket hjälp från min sida, dom låg rätt öppet så jag skulle se dom, kanske ska testa att gömma dom? Vi får se, iaf så hade vi flera spårövergångar då jag gått över ett motionsspår, men det var inga problem, han kollade av och ringade tillbaka en gång men tog sedan spåret igen, en helt okej lösning! Sen hade jag gått rakt över ett område med vitmossa och där var det då banne mig mer ben än hjärna....men camilla berättade att Jonas som jagar sa att vitmossa ofta ställer till det??? Nån som har samma erfarenhet??
Vi fortsatte i af och jag hade inte snitslat själva spåret utan bara slutet (dom hade ändå inte synts i mörket) och jag har liksom på känn att vi inte riktigt är i spåret...och rätt som det är ser jag slutsnitslen som han då alltså gått på vind emot sista 20 metrarna.....En metallgrej, så han vindade spåret och inte bara metallen... Nu blir det hårda spår för hans del, för flams o spring vill jag inte ha, han har ju en vilja att följa spåret och jobbar så fint och tar belöningarna jättebra, så det är nog dax att smalna av hans slag över spåret...Har ju testat att öka liggtiden men det har inte fått han mer kärnbunden han beter sig på samma sätt oavsett liggtid... Men det är en fröjd att spåra med han, lättläst och målmedveten!
Ja, det var en lite rörig redogörelse över vår träning!
Kom gärna med synpunkter och goda råd :)
Men igår då blev det lite gjort iaf!
Efter vår KFÖ tog jag mig en rejäl funderare på VAD som gått snett i spårarbetet med Dizni, för något är snett och det måste vi försöka lösa om jag ska ha henne kvar i tjänst. Jag minns hur jag jobbade med spåret när hon var valp, och att vi gjorde efter alla konstens regler men ändå har det gått snett någonstans, hon har liksom inte viljan att följa markbunden vittring, hon vindar gärna och genar när hon kan. Hon plockar apporterna fint och leker bra med dom, så jag tycker att hon borde koppla ihop apporterna med spåret?! Men icke....
Igår fick vi till en riktigt bra övning, jag höll Dizni som fick smaka lite mjukost, jag slängde sedan iväg tuben till Åsa som stod en bit ut i skogen, Åsa tog tuben och gick iväg en bit och Dizni fick synretning, sen satte jag DIzni i bilen ca 5 minuter innan jag sedan selade på och släppte iväg, hon typ galopperade fram i spåret, utan att vinda och tog Åsa jättebra och t.o.m. galopperade fram sista metrarna, jag var jättepassiv som förare och gick längst bak i linan utan att säga ett ord och lät figgen belöna, Dizni klättrade runt på Åsa och hade jättekul och fick lite ost blandat med gos, så hon var i himmelriket :)
Sen fortsatte Åsa ytterligare en bit i skogen, över en skjutvall och vidare ca 50 meter och Dizni fick nästan ett direktpåsläpp, men iom att Åsa klättrat över vallen så hade hon ingen hjälp av synen utan var tvungen att använda nosen. Jag trodde hon skulle vinda men hon valde att spår, vilket jag gillar :)
Hon spårade ända fram till Åsa, som gömt sig bakom ett träd, Dizni blev nästan lite rädd när hon spårade rakt in i Åsa, så hon vindade ju iaf INTE för då hade hon nog sett Åsa sitta där....
Vi resonerade en del under KFÖ´n om frökens spår och vi enades om att släppa allt vad liggtider heter ett tag framöver, bara jobba motivation motivation motivation, för spåra långt gör hon bara hon vet att det lönar sig, och jag vet att hon spårat spår som är dygnsgamla, så det kan hon också....Vi hade en period då vi jobbdae riktigt mycket med spåren jag och Nicklas och att vi då fick upp hennes motivation genom olika övningar, så det gäller väl bara att påminna sig själv om att träning är en färskvara och att hon aldrig kommer bli den ultimata spårhunden utan en "lagom" spårhund som löser uppgiften men inge mer.
I HV är ju liggtiden oftast begränsad till ca 1 timme, och det är väl där vi får sätta gränsen då...men som sagt just nu ligger fokus på att höja hennes motivation i spåret! Jag tror mig veta hur jag ska göra och det återstår att se om det funkar, själva bevakningsarbetet har ju fått ett rejält uppsving nu när vi själva hållit kurs och hon fått regelbunden träning så det är bara att hoppas att spåret går åt samma håll! Det kanske kan tyckas märkligt att "sätta en gräns" på liggtiden, men just här och nu känns det skönt för MIN del att ha den gränsen!
Den största läxan har dock JAG som förare, och det är att lite på min hund, det är verkligen inte lätt då vi så ofta har misslyckats och det har blivit tok, sen är jag ju lite hetlevrad till sinnet och gärna blir arg, vilket inte direkt underlättar....det som dock är lite märkligt är att jag inte alls känner igen den überdominanta patrullhunden i spåret, med den dominands och självkänsla hon har i vardagen så borde spåret vara en piece of cake för henne, att i egen takt och självständigt få jobba sig framåt, utan påverkan från mig BORDE ju passa henne? Men jag får ta på mig det helt och hållet som förare....klart hon ínte lite på sig själv när hon blir tillrättavisad av en arg matte som tror sig veta var spåret går???
Vi hann ytterligar ett spår igår kväll, men den positiva minnesbilden av förra spåret så gjorde hon ett finfint upptag, framspår utan att ens kolla av åt fel håll, spårade snabbt och målmedvetet hittade apporten, kom in med den, fick sin godis och sen lekte vi lite med apporten, sen fortsatte vi och DÅ börjar hon spåra vilt....jag ser DIREKT att detta är inte mitt spår utan något annat, vilket iof var bra att jag såg men inte så kul....jag blir dock INTE arg utan funderar på hur jag ska göra, att försöka få henne att ta mitt spår igen var ju liksom inte att drömma om, att låta henne vinda sig till apporten blir ju också fel.... Jag dividerar lite mad Camilla som går med (klockan var typ 22.30 och det var hyffsat mörkt i skogen....i björnmarker dessutom) Camilla ser då att jag satt en snitsel en bit ned i en sänka, så jag släpar med mig Dizni dit och vad händer? Jo, hon sänker nosen, lugnar sig och fortsätter följa MITT spår?!?!?!?!?!?! Visst har hon koll på viltdoften, men hon VÄLJER att följa mitt spår, hon tar vinkeln klockrent och tar sista apporten, som inte är sådär jätteintressant för hon står i sträckt koppel och håller koll på viltet, som vi måste skrämt iväg när vi gick ut för aldrig har jag sett henne sååååå taggad på vilt, det var ju inga problem att se att hon släppt "mitt" spår...
Trots att hon tog vilt så valde hon alltså att fortsätta i mitt spår, jag blev inte arg utan bara lugnt och fint tog henne åt det håll spåret låg....en framgång som heter duga och jag är så nöjd!!!!! Det känns som vi kommer fixa detta, jag o lilla fröken!
Spajken då? jo han fick ett upptag som han flamsade lite i, jag var lite stressad över att det var mörkt och att Camilla så snällt hade stannat och spårat med mig fast hon hade sambo och barn hemma.....jag lät han flamsa på, eller flams o flams, han slog ungefär en meter (50 cm på varje sida) över spåret, gör finfina markeringar av apporterna, inte alls mycket hjälp från min sida, dom låg rätt öppet så jag skulle se dom, kanske ska testa att gömma dom? Vi får se, iaf så hade vi flera spårövergångar då jag gått över ett motionsspår, men det var inga problem, han kollade av och ringade tillbaka en gång men tog sedan spåret igen, en helt okej lösning! Sen hade jag gått rakt över ett område med vitmossa och där var det då banne mig mer ben än hjärna....men camilla berättade att Jonas som jagar sa att vitmossa ofta ställer till det??? Nån som har samma erfarenhet??
Vi fortsatte i af och jag hade inte snitslat själva spåret utan bara slutet (dom hade ändå inte synts i mörket) och jag har liksom på känn att vi inte riktigt är i spåret...och rätt som det är ser jag slutsnitslen som han då alltså gått på vind emot sista 20 metrarna.....En metallgrej, så han vindade spåret och inte bara metallen... Nu blir det hårda spår för hans del, för flams o spring vill jag inte ha, han har ju en vilja att följa spåret och jobbar så fint och tar belöningarna jättebra, så det är nog dax att smalna av hans slag över spåret...Har ju testat att öka liggtiden men det har inte fått han mer kärnbunden han beter sig på samma sätt oavsett liggtid... Men det är en fröjd att spåra med han, lättläst och målmedveten!
Ja, det var en lite rörig redogörelse över vår träning!
Kom gärna med synpunkter och goda råd :)
Bevakning!
Kennelträffen bjöd på bevakningsträning + bastjänst
Band upp Dizni med en trygg känsla, hon har aldrig stökat i basen utan skött sig finfint. Spajk däremot har ju aldrig suttit i bas...så jag var lite nervös för hur det skulle gå, jag hade inte heller nån plan för vad jag skulle göra OM det skulle gå på tok....men som tur var så gick det bra :) Han vilade ju inte riktigt, men skötte sig ändå jättebra! Hunden bredvid skällde en del, men han hängde inte på utan stod mest och såg fundersam ut.
Övningarna började med en enkel övning, en uppstart med ett snabbt ljud på ca 20 meters djup. Jag missuppfattade övningen litegrann så jag var inte alls med när ljudet kom utan fick mig en liten flygtur :) Helt i positiv bemärkelse! Jäklar så taggad Dizni var! Kul att se att våra "grund-övningar" har gett resultat och hennes figgintresse har gått från nästan obefintligt till rätt bra!!
Vid den längre patrulleringen gjorde hon också finfina markeringar med tydlig riktning och en tydlig svansviftning, vilket är ett tydligt tecken från hennes sida. Vi fick både vind och ljud på samma figg tack vare en sväng på patrullstigen, hon släppte fint och jobbade vidare, känns gott inför kommande övning!
Spajken då? Jo, han skötte sig också fint, det är inte så stor vikt som drar iväg ut i skogen, Spajks 20 kg till skllinnad från Dizni´s 37 kg! Han markerade så fint och på vägen ut till figg fick jag ett par fina sittmarkeringar också! Efter en dag i basen var han rätt mör på kvällen, tänk att det tar så mycket kraft att "bara" sitta?!? Där inser man hur viktigt det är att ha en fungerande bas....
Vi har hunnit lite lydnadsträning också, och ibland leder ogenomtänkt träning till lyckad träning :) Jag trodde aldrig jag skulle använda extern belöning i apporteringen, men så i måndags så låg det en dutt bredvid oss när vi övade "håll fast" Han höll så lugnt och fint, jag riktigt såg hur han coolade ner och bara höll apporten, så jag sa ett lugnt och fint "loss" och han släpper och tittar sedan på mig med blicken "Får-jag-springa-och-ta-den-nu-då???" jag sa varsågod och han for iväg, och kom tillbaka för lite kamp, jag avbröt och testade samma sak igen, det fungerade lika bra! Så tredje gången gillt.....det funkade igen!!! Så kan det gå! Inge tugg, inget tjafs utan bara ett lugnt fint apporteringsmoment!
Vi nötte på vår fotposition också, har äntligen fått bort hans "vallnings-posé" han går numer rakt och fint intill sidan, inte många meter, men det han väl går gör han bra! Han är ju så härlig att jobba med, pigg och alert hela tiden, men ändå inte flippad!!
Testade också en budföring med annan mottagare än Nicklas, jag lånade Camilla som går bevakningskursen, så det var ju inte en helt okänd person, men ändå! Han fällde öronen och sprang som en tok! Lite tjafs vid fot-sittandet hos Camilla, likaså när hon ska klappa om honom...men han satt fint och inget tjuvande på tillbakavägen. Han fällde öronen och satte full fart mot mig! Skönt! Vi har inte tränat detta överdrivet mycket, kanske 3-4 gånger, men det verkar inte vara några problem.
Dizni fick också komma ut, laddad som tusan! Kampade med kopplet så fort hon kom ut ur bilen och "snodde" en dutt och hade race med???????????? Jag hakade på och vi hade en jätterolig stund tillsammans med bus och träning! Kanske det blir tävling så småningom ändå??????
Nu blir det lite vila över helgen, Spajk ska till Anna-Britta och testa hur det funkar inför nästa vecka då vi ska på övning och Spajk ska vara hos Anna-Britta 4 dagar. Kan vara skönt att inte ha han springande runt bland alla flyttkartonger o folk!
Ska bli så skönt när flytten är klar, då ska det ägnas mer tid åt hundarna, har lite utställningar inplanerade nu framöver, å så ska det ju blir MH för Spajk också, den 19 juni i Örebro. Det ska bli jättespännande att se om kryssen hamnar där jag tror....!
På återseende!
Band upp Dizni med en trygg känsla, hon har aldrig stökat i basen utan skött sig finfint. Spajk däremot har ju aldrig suttit i bas...så jag var lite nervös för hur det skulle gå, jag hade inte heller nån plan för vad jag skulle göra OM det skulle gå på tok....men som tur var så gick det bra :) Han vilade ju inte riktigt, men skötte sig ändå jättebra! Hunden bredvid skällde en del, men han hängde inte på utan stod mest och såg fundersam ut.
Övningarna började med en enkel övning, en uppstart med ett snabbt ljud på ca 20 meters djup. Jag missuppfattade övningen litegrann så jag var inte alls med när ljudet kom utan fick mig en liten flygtur :) Helt i positiv bemärkelse! Jäklar så taggad Dizni var! Kul att se att våra "grund-övningar" har gett resultat och hennes figgintresse har gått från nästan obefintligt till rätt bra!!
Vid den längre patrulleringen gjorde hon också finfina markeringar med tydlig riktning och en tydlig svansviftning, vilket är ett tydligt tecken från hennes sida. Vi fick både vind och ljud på samma figg tack vare en sväng på patrullstigen, hon släppte fint och jobbade vidare, känns gott inför kommande övning!
Spajken då? Jo, han skötte sig också fint, det är inte så stor vikt som drar iväg ut i skogen, Spajks 20 kg till skllinnad från Dizni´s 37 kg! Han markerade så fint och på vägen ut till figg fick jag ett par fina sittmarkeringar också! Efter en dag i basen var han rätt mör på kvällen, tänk att det tar så mycket kraft att "bara" sitta?!? Där inser man hur viktigt det är att ha en fungerande bas....
Vi har hunnit lite lydnadsträning också, och ibland leder ogenomtänkt träning till lyckad träning :) Jag trodde aldrig jag skulle använda extern belöning i apporteringen, men så i måndags så låg det en dutt bredvid oss när vi övade "håll fast" Han höll så lugnt och fint, jag riktigt såg hur han coolade ner och bara höll apporten, så jag sa ett lugnt och fint "loss" och han släpper och tittar sedan på mig med blicken "Får-jag-springa-och-ta-den-nu-då???" jag sa varsågod och han for iväg, och kom tillbaka för lite kamp, jag avbröt och testade samma sak igen, det fungerade lika bra! Så tredje gången gillt.....det funkade igen!!! Så kan det gå! Inge tugg, inget tjafs utan bara ett lugnt fint apporteringsmoment!
Vi nötte på vår fotposition också, har äntligen fått bort hans "vallnings-posé" han går numer rakt och fint intill sidan, inte många meter, men det han väl går gör han bra! Han är ju så härlig att jobba med, pigg och alert hela tiden, men ändå inte flippad!!
Testade också en budföring med annan mottagare än Nicklas, jag lånade Camilla som går bevakningskursen, så det var ju inte en helt okänd person, men ändå! Han fällde öronen och sprang som en tok! Lite tjafs vid fot-sittandet hos Camilla, likaså när hon ska klappa om honom...men han satt fint och inget tjuvande på tillbakavägen. Han fällde öronen och satte full fart mot mig! Skönt! Vi har inte tränat detta överdrivet mycket, kanske 3-4 gånger, men det verkar inte vara några problem.
Dizni fick också komma ut, laddad som tusan! Kampade med kopplet så fort hon kom ut ur bilen och "snodde" en dutt och hade race med???????????? Jag hakade på och vi hade en jätterolig stund tillsammans med bus och träning! Kanske det blir tävling så småningom ändå??????
Nu blir det lite vila över helgen, Spajk ska till Anna-Britta och testa hur det funkar inför nästa vecka då vi ska på övning och Spajk ska vara hos Anna-Britta 4 dagar. Kan vara skönt att inte ha han springande runt bland alla flyttkartonger o folk!
Ska bli så skönt när flytten är klar, då ska det ägnas mer tid åt hundarna, har lite utställningar inplanerade nu framöver, å så ska det ju blir MH för Spajk också, den 19 juni i Örebro. Det ska bli jättespännande att se om kryssen hamnar där jag tror....!
På återseende!
