Hund

Ja, av olika anledningar så har inte heller denna blogg uppdaterats....dels har det inte tränats nå nämnvärt och sen har vi ju då ingen uppkoppling....

Men igår då blev det lite gjort iaf!

Efter vår KFÖ tog jag mig en rejäl funderare på VAD som gått snett i spårarbetet med Dizni, för något är snett och det måste vi försöka lösa om jag ska ha henne kvar i tjänst. Jag minns hur jag jobbade med spåret när hon var valp, och att vi gjorde efter alla konstens regler men ändå har det gått snett någonstans, hon har liksom inte viljan att följa markbunden vittring, hon vindar gärna och genar när hon kan. Hon plockar apporterna fint och leker bra med dom, så jag tycker att hon borde koppla ihop apporterna med spåret?! Men icke....

Igår fick vi till en riktigt bra övning, jag höll Dizni som fick smaka lite mjukost, jag slängde sedan iväg tuben till Åsa som stod en bit ut i skogen, Åsa tog tuben och gick iväg en bit och Dizni fick synretning, sen satte jag DIzni i bilen ca 5 minuter innan jag sedan selade på och släppte iväg, hon typ galopperade fram i spåret, utan att vinda och tog Åsa jättebra och t.o.m. galopperade fram sista metrarna, jag var jättepassiv som förare och gick längst bak i linan utan att säga ett ord och lät figgen belöna, Dizni klättrade runt på Åsa och hade jättekul och fick lite ost blandat med gos, så hon var i himmelriket :)

Sen fortsatte Åsa ytterligare en bit i skogen, över en skjutvall och vidare ca 50 meter och Dizni fick nästan ett direktpåsläpp, men iom att Åsa klättrat över vallen så hade hon ingen hjälp av synen utan var tvungen att använda nosen. Jag trodde hon skulle vinda men hon valde att spår, vilket jag gillar :)

Hon spårade ända fram till Åsa, som gömt sig bakom ett träd, Dizni blev nästan lite rädd när hon spårade rakt in i Åsa, så hon vindade ju iaf INTE för då hade hon nog sett Åsa sitta där....

Vi resonerade en del under KFÖ´n om frökens spår och vi enades om att släppa allt vad liggtider heter ett tag framöver, bara jobba motivation motivation motivation, för spåra långt gör hon bara hon vet att det lönar sig, och jag vet att hon spårat spår som är dygnsgamla, så det kan hon också....Vi hade en period då vi jobbdae riktigt mycket med spåren jag och Nicklas och att vi då fick upp hennes motivation genom olika övningar, så det gäller väl bara att påminna sig själv om att träning är en färskvara och att hon aldrig kommer bli den ultimata spårhunden utan en "lagom" spårhund som löser uppgiften men inge mer.

I HV är ju liggtiden oftast begränsad till ca 1 timme, och det är väl där vi får sätta gränsen då...men som sagt just nu ligger fokus på att höja hennes motivation i spåret! Jag tror mig veta hur jag ska göra och det återstår att se om det funkar, själva bevakningsarbetet har ju fått ett rejält uppsving nu när vi själva hållit kurs och hon fått regelbunden träning så det är bara att hoppas att spåret går åt samma håll! Det kanske kan tyckas märkligt att "sätta en gräns" på liggtiden, men just här och nu känns det skönt för MIN del att ha den gränsen!

Den största läxan har dock JAG som förare, och det är att lite på min hund, det är verkligen inte lätt då vi så ofta har misslyckats och det har blivit tok, sen är jag ju lite hetlevrad till sinnet och gärna blir arg, vilket inte direkt underlättar....det som dock är lite märkligt är att jag inte alls känner igen den überdominanta patrullhunden i spåret, med den dominands och självkänsla hon har i vardagen så borde spåret vara en piece of cake för henne, att i egen takt och självständigt få jobba sig framåt, utan påverkan från mig BORDE ju passa henne? Men jag får ta på mig det helt och hållet som förare....klart hon ínte lite på sig själv när hon blir tillrättavisad av en arg matte som tror sig veta var spåret går???

Vi hann ytterligar ett spår igår kväll, men den positiva minnesbilden av förra spåret så gjorde hon ett finfint upptag, framspår utan att ens kolla av åt fel håll, spårade snabbt och målmedvetet hittade apporten, kom in med den, fick sin godis och sen lekte vi lite med apporten, sen fortsatte vi och DÅ börjar hon spåra vilt....jag ser DIREKT att detta är inte mitt spår utan något annat, vilket iof var bra att jag såg men inte så kul....jag blir dock INTE arg utan funderar på hur jag ska göra, att försöka få henne att ta mitt spår igen var ju liksom inte att drömma om, att låta henne vinda sig till apporten blir ju också fel.... Jag dividerar lite mad Camilla som går med (klockan var typ 22.30 och det var hyffsat mörkt i skogen....i björnmarker dessutom) Camilla ser då att jag satt en snitsel en bit ned i en sänka, så jag släpar med mig Dizni dit och vad händer? Jo, hon sänker nosen, lugnar sig och fortsätter följa MITT spår?!?!?!?!?!?! Visst har hon koll på viltdoften, men hon VÄLJER att följa mitt spår, hon tar vinkeln klockrent och tar sista apporten, som inte är sådär jätteintressant för hon står i sträckt koppel och håller koll på viltet, som vi måste skrämt iväg när vi gick ut för aldrig har jag sett henne sååååå taggad på vilt, det var ju inga problem att se att hon släppt "mitt" spår...

Trots att hon tog vilt så valde hon alltså att fortsätta i mitt spår, jag blev inte arg utan bara lugnt och fint tog henne åt det håll spåret låg....en framgång som heter duga och jag är så nöjd!!!!! Det känns som vi kommer fixa detta, jag o lilla fröken!

Spajken då? jo han fick ett upptag som han flamsade lite i, jag var lite stressad över att det var mörkt och att Camilla så snällt hade stannat och spårat med mig fast hon hade sambo och barn hemma.....jag lät han flamsa på, eller flams o flams, han slog ungefär en meter (50 cm på varje sida) över spåret, gör finfina markeringar av apporterna, inte alls mycket hjälp från min sida, dom låg rätt öppet så jag skulle se dom, kanske ska testa att gömma dom? Vi får se, iaf så hade vi flera spårövergångar då jag gått över ett motionsspår, men det var inga problem, han kollade av och ringade tillbaka en gång men tog sedan spåret igen, en helt okej lösning! Sen hade jag gått rakt över ett område med vitmossa och där var det då banne mig mer ben än hjärna....men camilla berättade att Jonas som jagar sa att vitmossa ofta ställer till det??? Nån som har samma erfarenhet??

Vi fortsatte i af och jag hade inte snitslat själva spåret utan bara slutet (dom hade ändå inte synts i mörket) och jag har liksom på känn att vi inte riktigt är i spåret...och rätt som det är ser jag slutsnitslen som han då alltså gått på vind emot sista 20 metrarna.....En metallgrej, så han vindade spåret och inte bara metallen... Nu blir det hårda spår för hans del, för flams o spring vill jag inte ha, han har ju en vilja att följa spåret och jobbar så fint och tar belöningarna jättebra, så det är nog dax att smalna av hans slag över spåret...Har ju testat att öka liggtiden men det har inte fått han mer kärnbunden han beter sig på samma sätt oavsett liggtid... Men det är en fröjd att spåra med han, lättläst och målmedveten!

Ja, det var en lite rörig redogörelse över vår träning!

Kom gärna med synpunkter och goda råd :)