Vilken natt?!?!

ja, herregud!!!

Först lite bakgrund: Igår var det föreläsning på Falu djursjukhus om "utfodring av aktiva hundar" en jättebra tankeväckare om vad vi stoppar i våra hundar och varför! Hur vi kan få våra hundar att "hålla" en hel lång tävlingsdag genom att ge lite lunch och lite "mellanmål" mellan de olika momenten under en tävlingsdag.

Jag tog tanken ett steg till och tänke på mig o Dizni när vi kör tjänstehund, då kör vi ju ofta hela dagar där det ska presteras 100 %, lägg dessutom på det nya att sova i bas och inte hemmets lugna vrå...! Så nog skulle hon må bra av lite energi mitt på dagen!

Kort sagt, en jättebra föreläsning där det väcktes lite nya tankar!

Dessutom hade Royal 20% på allt foder, så jag tänka passa att köpa lite, vi har ju 20% ändå, men lika bra att passa på när vi ändå var där.

När jag satt där på föreläsningen slog det mig, Dizni har ju några extra-kilo efter hennes "dräktighet" som hon måste bli av med, vi har ju testat konceptet "mindre mat-ökad motion" men det har inte gett några resultat. Så jag frågade Linda om tips, svaret blev - En säck dietfoder! Så nu går hon på bantningskur! Hon väger exakt 40 kilo, vill iaf att hon ska ner till 35....så det är några kilo att jobba bort...!

Innan jag åkte hem sa Linda, fodret har lite annan sammansättning än vanliga, så var lite försiktig vid övergången, jo tjena!? Hon har ju en mage av plåt, så jag körde hälften nytt och hälften vanliga till middag.

Klockan 04.05 vaknar jag av att Dizni står vid grinden o piper...jag förbannar mig själv att jag varit så korkad men masar mig upp och släpper ut henne, hon pilar snabbt ner för trappan med svansen mellan benen och ut på gräsmattan och fortsätter rakt ut genom grinden, rundar buskaget och är BORTA!?!?????

Jag stod huttrande på trappan barfota, barbent och i fleecetröja, jag ropar, men ingen Dizni kommer.....Helvetes jävla skit!!

Jag går barfota ut i det frostiga gräset och ropar, men ingen Dizni kommer! Fanfanfanfan! In ingen, hämta Spajk som tokskällde uppe, på med lite kläder och ut och ropa, ner och hämta en ficklampa, ut igen...Ropar, går runt huset, ropar igen.... Men inte tillstymmelse till hund...

Klockan 04.15 kommer tidningsbudet, som jag såklart stoppar och frågar om han sett någon stor svart hund, men icke?! Han får mitt telefonnummer och lovar att höra av sig om han ser någon.

Jag går runt o ropar och ropar, mer och mer panikslagen, VAR ÄR HON???? Jag kollar komposten, hennes favvo-tugga-gräs-ställe, men ingen Dizni!! Ropar igen, med panik i rösten - Diiiiizniii, matte är inte arg, kom nu!

Klockan 04.20 ringer jag Nicklas....Han ger mig rådet att gå in och vila och vänta, hon kommer nog hem....Jag inser det meningslösa i att planlöst gå runt och leta efter en nål i en höstack så jag gör som han säger och går in och lägger mig i soffan nere, Spajk är mer vild än tam, så jag går upp igen och kryper ner i sängen...

Ligger och funderar och funderar, VAR ÄR HON??? Jag har ju kollat längs järnvägen och det hade inte kommit något tåg sen hon stack, så hon har iaf inte blivit påkörd av tåget, nästan ingen trafik så risken att hon blivit påkörd av nån bil är inte heller så stor?! 

Hemska tanke, har hon sprungit upp till naturbruk och fastat i något stängsel?? Krypit in under något och fastnat? Tankarna snurrade......Hur fasen förklarar man för folk att ens hund har sprungit bort??? Vad säger man till försäkringsbolaget? Hur ska jag orka leva med att jag lät henne springa bort? Tänk om hon bara försvinner spårlöst? Nån stjäl henne? Många tankar...hon har ju aldrig sprungit bort förut!!

Klockan 04.51 när jag ligger o funderar tänds lampan på uppfarten, jag studsar såklart upp och öppnar dörren, o vem står där, jo lilla fröken Dizni?!?????? Huuuuuur oskyldig som helst går hon i sakta mak in och upp för trappan och upp i biabedden, som hon inte gjort något alls??????

Tårarna trillade och jag var såååååå lättad!!!

Jag kröp upp i sängen och somnade gott, fram till klockan 08.00 då hon pep igen och ville ut, jag var mycket noga med att grindarna var stängda innan jag vågade släppa ut henne!!!! 

Lilla skrutthunden, även om hon ibland är dryg och tråkig, så fy bubblans, det är då sant, att den timmen är något jag inte vill uppleva igen!! 

Nu ska vi ut i skogen och njuta av solen.....! 

På återseende!



 


Kommentarer
Postat av: Anonym

Och aldrig får du reda på var hon varit, mina tårar trillade också när jag läste....

Kram

Mamma Bitta

2010-09-29 @ 15:15:57
Postat av: Jenny och iina

Urs, ja visst är det hämskt när dom försvinner. Tikko drog efter en hare en gång, visst han kanske bara var borta några min men ändå...när man inte vet....

2010-09-29 @ 15:30:14
URL: http://medlem.spray.se/btkryddan
Postat av: Camillla

Fy fy fyyyy vilken hemsk upplevelse!!! Skönt att allt gick bra!! Många tankar blir det ...phu!

En schäfer som jag hade, drog efter en älg sent en kväll, precis när vi flyttat hit. Han var borta hela natten!

På morgonen återfanns han ,pigg och glad å alldeles oberörd av pådraget som han orsakat.

Det var den längsta natten någonsin!!

2010-09-29 @ 17:50:16
URL: http://www.gizmobus.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0