Livet går vidare.....

ja, det gör faktiskt det....tro det eller ej! Visst är saknaden stor, men den är överkomlig. Tack för alla som stöttat och kommit med fina kommentarer både här i bloggen, på fb och sms.

Arrac var en hund som inte lämnade någon oberörd, antingen blev man kompis eller så blev man inte kompis.....oftast inte kompis....Han hade få som fick komma honom riktigt nära, men dom som passerat hans nålsöga hade en trogen vän! Jag inser med tanke på alla kommentarer så hade många en relation till vår lilla fjant....

Redan från den stund som röntgenbesked från SKK kom när han var 1 år och visade på C-höfter och pålagringar på armbågarna bestämde vi oss för att han skulle få ett innehållsrikt liv, även om det kanske inte blev så långt. Han inte bara levde  drygt 7 år, han levde 7 aktiva år! Vi har gjort allt vi velat, sen att hans sjukdomar satt stopp för en hel del har vi liksom accepterat.....Hade han inte varit skottberörd hade han dessutom varit tjänstehund i hv och tävlat bruks...nu fick vi nöja oss med LP1, ett förstapris i tvåan och 20 poäng från förstapris i trean.... Någon utställningskarriär blev det inte heller....Men strunt i det!

Han gav oss så fantastiskt mycket både skratt o tårar, även om det kanske inte riktigt blev som vi tänkt oss alla gånger.....Men å vad han var älskad!

Många har frågat hur lilla fröken tar att Arrac inte längre finns, å helt ärligt så tror jag inte hon bryr sig just nu. Hon är skendräktig som få och bryr sig bara om sina små valpar....som består av strumpor...Saknar vi en strumpa, eller två, eller tre..... så är det bara att leta i fotöljen!

Hon är iaf hur pigg som helst att träna med, vi körde lite nyss och enda problemet med att använda pipisar som belöning är att hon vill springa hem och bädda ner dom i fotöljen.....Jag köpte nya fina pipisar idag och dom föll fröken i smaken...tillsammans med en mörklila halsband från björkis! Liiiiite bortskämd får hon faktiskt bli! Hon var med i affären och fick godis av snälla expediter....med framtassarna uppe på disken?!? Bortskämd??? Nja, lite kanske.... 

Hon har blivit mycket mer lyhörd tycker jag....idag va hon med mig ute när jag höstfixade i trädgården och hon försökte inte ens smita eller hitta på tok?! T.o.m vid komposthögarna klarade hon sig utan att stöka iväg...Det måste ju bero på att hon får ligga i sängen nu när husse är på kurs :P

Vi har tränat lite på luncherna vid skolan, vi har kört på Inki´s metod med bakombelöning och slut-kommando, det har funkat kanon!! Hoppas bara det håller i sig och inte bara är nyhetens behag som gör att det funkar. Om det fortsätter såhär så blir det start i tvåan i december! 

I morgon är det marknad här....bilköer och MASSA folk, så det gäller att planera sina resor så man inte blir stående i nån evighetslång kö.....Jag ska bara ner en snabbis och köpa en vedkorg till Åsen och så Bingobullar till Nicklas!

Tack än en gång för alla stöttande och tröstande ord.....



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0